Bubka fortfarande 6m-kung,
men ....

av A. Lennart Julin

Man kan fundera över om Sergej Bubka när han efter prisutdelningen på UVM 2015 i Colombia leende poserade för den här bilden med den synbart mer allvarstyngde
15-årige vinnaren kunde föreställa sig att denne redan 4½ år
senare skulle vara den person som hoppat allra högst någonsin?
(foto: Deca Text & Bild)

För sex år sedan publicerade friidrott.se en artikel om stavhoppets 6m-historia med rubriken "Bubka - först, bäst och yngst" (se länk i högerspalten). Men det var då det.

För som vi vet har det hänt en hel del i stavhoppsvärlden de senaste åren och Bubka är inte längre vare sig bäst eller yngst.
Så det finns anledning att presentera en uppdatering av det historiska läget i "6m-klubben".

Det allra första som förändrade Bubkas status som nr 1 i alla avseenden hände redan en dryg månad efter att artikeln publicerats: Den 15 februari 2014 vid Bubkas egen stavgala hemma i Donetsk klarade fransmannen Renaud Lavillenie 6.16 och därmed överträffade han Bubkas "totalpers" - tillika världsrekord - med 1 cm.

En förbättring som faktiskt kom litet oväntat. Lavillenie hade visserligen klarat "dröm-6" första gången redan 2009 men på de 4½ år som sedan passerat hade han klarat höjden bara tre gånger ytterligare.

Nu i januari 2014 hade Lavillenie dock persat två gånger - 6.04 hemma i Rouen och 6.08 i polska Bydgoszcz - men de efterföljande försöken på 6.16 hade ändå inte varit ens nära att vara nära.

Lavillenies fullträff

Dessutom: Inför första rekordförsöket i Donetsk hade fransmannen behövt tre försök på 6.01. Men i första på 6.16 stämde plötsligt allting och Lavillenie inte ens snuddade vid ribban.

Den formtoppen kom dock att visa sig kortvarig och faktum är att Lavillenie - även om han fortsatte att rada upp 6m-tävlingar de närmaste åren efteråt - aldrig lyckats hoppa högre än 6.05 sedan dess.

Ser man till nästpers är det alltså 6.08i för Lavillenie medan Bubka bakom 6.15i i karriären hade samlat ihop elva (11) tävlingar (sex ute, fem inne) på 6.09-6.14! Så även om Bubka förlorat rekordet till Lavillenie blev fransmannen aldrig något hot mot Bubkas status som grenens "GOAT" (= Greatest of all-time"), dvs historiens bästa stavhoppare.

Från det att Bubka sprängde "drömgränsen" den 13 juli 1985 fram till artikeln i januari 2014 hade "6m-klubben" fått ytterligare 17 medlemmar (räknat på alla slags tävlingar, dvs både inne och ute och både på arena och "på torg", dvs på provisoriska banor "ute på stan"). Det gav ett snitt på ca 0.6 nya per år.

Få förunnat att kunna hoppa så högt!

Så Bubka utlöste verkligen ingen "ketchupeffekt" av den typ som idrottspsykologer så gärna pratar om. Det var uppenbart primärt de fysisk/tekniska kraven på hopparna och inte en "mental spärr" som gjorde att 6m-hopp fortsatte att vara något väldigt exklusivt.

Särskilt som inget hände trots att stavtillverkarna förstås hela tiden försökte utveckla stavarna. Stav blev en uttalad materialsport när glasfiberstavarna revolutionerade grenen i början på 1960-talet, men sedan 1980-talet har uppenbart materialet inte förbättrats på ett sätt som märkbart påverkat toppnivån resultatmässigt.

Typiskt är också att så sent som under de sex åren 2010-2015 tillkom en enda ny 6m-hoppare, vilket för den perioden gav ett snitt på ynka 0.16 per år! Sedan blev det litet bättre fart på nyproduktionen med två nya per år 2016, 2017 och 2018 - innan det i fjol återigen blev noll trots att 2019 ju på toppen var ett lysande stavår.

2019 års odiskutabla topptrio är färska medlemmar i 6m-klubben med entré
2018 (Mondo) resp 2017 (Kendricks och Lisek). (foto: Deca Text & Bild)

6m-klubben i kronologisk ordning

res	namn	född	land	plats	datum

6.00	Sergej Bubka	4.12.1963	URS	Paris, FRA	13. 7.1985
6.00i	Radion Gataullin	23.11.1965	URS	Leningrad, URS	22. 1.1989
6.00	Okkert Brits	22. 8.1973	RSA	Sestriere, ITA	29. 7.1995
6.01	Igor Trandenkov	17. 8.1966	RUS	Sankt Peterburg, RUS	4. 7.1996
6.00	Maksim Tarasov	2. 12.1970	RUS	Nice, FRA	16. 7.1997

6.00	Tim Lobinger	3. 9.1972	GER	Köln, GER	24. 8.1997
6.00	Dmitri Markov	14. 3.1975	BLR	Auckland, NZL	20 .2.1998
6.00	Jeff Hartwig	25. 9.1967	USA	Saint Denis, FRA	4. 6.1998
6.00i	Jean Galfione	9. 6.1971	FRA	Maebashi, JPN	6. 3.1999
6.00i	Danny Ecker	21. 7.1977	GER	Dortmund, GER	11. 2.2001

6.00	Toby Stevenson	19.11.1976	USA	Modesto, CA	8. 5.2004
6.01	Tim Mack	15. 9.1972	USA	Monaco, MON	18. 9.2004
6.00	Paul Burgess	14. 8.1979	AUS	Perth, AUS	25. 2.2005
6.00	Brad Walker	21. 6.1981	USA	Jockgrim, GER	19. 7.2006
6.00	Steve Hooker	16. 7.1982	AUS	Perth, AUS	27. 1.2008

6.01	Jevgenij Lukjanenko	23. 1.1985	RUS	Bydgoszcz, POL	1. 7.2008
6.01	Renaud Lavillenie	18. 9.1986	FRA	Leiria, POR	21. 6.2009
6.01&	Björn Otto	16.10.1977	GER	Aachen, GER	5. 9.2012
6.00i	Shawn Barber	27. 5.1994	CAN	Reno, NV	15. 1.2016
6.03	Thiago Braz	16.12.1993	BRA	Rio de Janeiro, BRA	15. 8.2016

6.00i	Piotr Lisek	16. 8.1992	POL	Potsdam, GER	4. 2.2017
6.00	Sam Kendricks	7. 9.1992	USA	Sacramento, CA	24. 6.2017
6.05	Armand Duplantis	10.11.1999	SWE	Berlin, GER	12. 8.2018
6.00	Timor Morgunov	12.10.1996	RUS	Berlin, GER	12. 8.2018

Det skrevs stavhistoria den 12 augusti 2018 på Olympiastadion när världen för första gången fick uppleva att två hoppare på samma tävling gjorde sina resp första 6-metare. Så gamle mästaren Lavillenie fick trots sina 5.95 nöja sig med bronset bakom Mondo och Morgunov! (foto: Deca text & Bild)

Intressant är att om man jämför de tre senaste decennierna så blir siffrorna 7 nya på 90-talet, 8 på 00-talet och 7 på 10-talet! En stabilitet som understryker det som sagts ovan om att att det inte skett någon signifikant materialutveckling i "modern tid".

Utifrån det underlaget är förstås den logiska prognosen för 20-talet att det också då blir knappt tio nya. Men det finns tecken på att det skulle kunna bli betydligt fler:

Som vi redan tidigare uppmärksammat är det nämligen något speciellt med Mondos årgång 1999 som var den bästa juniorkullen någonsin. Kan 99:orna omsätta det utgångsläget också som seniorer kan det bli en extra dos 6m-hoppare under 2020-talet.

70-talisterna flest - än så länge

Ett annat perspektiv på spridningen över tiden får man om man utgår från hopparnas födelseår i stället vilket år de lyckades första gången. Då blir bilden inte lika väl balanserad: 4 st 60-talister, 10 st 70-talister, 4 st 80-talister och (hittills) 6 st 90-talister.

Här sticker 70-talisterna ut kraftigt genom att faktiskt stå för över 41% av "6m-klubben" mot bara ca 17% för 80-talisterna. Vad gäller 90-talisterna är det förstås för tidigt att göra bokslut, de yngsta av dem har ju bara precis lämnat tonåren.

Ser man till nationsfördelningen så visar det sig att sju man fostrats i USA (USA-kvintetten plus Barber och Duplantis), att fem man fostrades i det gamla Sovjet (URS-arna plus ryssarna Trandenkov och Tarasov plus Markov) och att i övrigt det är bara Tyskland (tre) och Frankrike och Australien (vardera två) som fått fram mer än en 6m-hoppare.

Jublet över första "dröm-6" underströk att han nog verkligen är född till
att flyga - t o m utan stav! (foto: Deca Text & Bild)

6m-klubben efter ålder vid inträdet

år	mån	dag	namn	född	land	plats	datum

18	9	2	Armand Duplantis	10.11.1999	SWE	Berlin, GER	12. 8.2018
21	7	9	Sergej Bubka	4.12.1963	URS	Paris, FRA	13. 7.1985
21	7	19	Shawn Barber	27. 5.1994	CAN	Reno, NV	15. 1.2016
21	10	0	Timor Morgunov	12.10.1996	RUS	Berlin, GER	12. 8.2018
21	11	7	Okkert Brits	22. 8.1973	RSA	Sestriere, ITA	29. 7.1995

22	7	30	Thiago Braz	16.12.1993	BRA	Rio de Janeiro, BRA	15. 8.2016
22	9	3	Renaud Lavillenie	18. 9.1986	FRA	Leiria, POR	21. 6.2009
22	11	6	Dmitri Markov	14. 3.1975	BLR	Auckland, NZL	20. 2.1998
23	1	30	Radion Gataullin	23.11.1965	URS	Leningrad, URS	22. 1.1989
23	5	8	Jevgenij Lukjanenko	23. 1.1985	RUS	Bydgoszcz, POL	1. 7.2008

23	6	21	Danny Ecker	21. 7.1977	GER	Dortmund, GER	11. 2.2001
24	5	19	Piotr Lisek	16. 8.1992	POL	Potsdam, GER	4. 2.2017
24	9	17	Sam Kendricks	7. 9.1992	USA	Sacramento, CA	24. 6.2017
24	11	21	Tim Lobinger	3. 9.1972	GER	Köln, GER	24. 8.1997
25	0	28	Brad Walker	21. 6.1981	USA	Jockgrim, GER	19. 7.2006

25	6	11	Paul Burgess	14. 8.1979	AUS	Perth, AUS	25. 2.2005
25	6	11	Steve Hooker	16. 7.1982	AUS	Perth, AUS	27. 1.2008
26	7	14	Maksim Tarasov	2. 12.1970	RUS	Nice, FRA	16. 7.1997
27	5	19	Toby Stevenson	19.11.1976	USA	Modesto, CA	8. 5.2004
27	8	25	Jean Galfione	9. 6.1971	FRA	Maebashi, JPN	6. 3.1999

29	10	17	Igor Trandenkov	17. 8.1966	RUS	Sankt Peterburg, RUS	4. 7.1996
30	9	10	Jeff Hartwig	25. 9.1967	USA	Saint Denis, FRA	4. 6.1998
32	0	3	Tim Mack	15. 9.1972	USA	Monaco, MON	18. 9.2004
34	10	20	Björn Otto	16.10.1977	GER	Aachen, GER	5. 9.2012

Efter 33 år som "yngste 6m-hoppare någonsin" blev alltså Sergej Bubka av med den titeln den där magiska augustikvällen på Berlins Olympiastadion 2018. Men han var faktiskt illa ute redan 2½ år tidigare när Shawn Barber klarade 6.00 i Reno i januari 2016 - Barber var som synes alltså bara 10 dagar äldre!

Medianåldern hamnar på 24 år och 7 månader vilket stämmer bra med den etablerade tumregeln generellt i den moderna friidrottens alla grenar att det för de allra flesta tar till 24/25-årsåldern innan man hunnit träna sig upp till den nivå som krävs för att kunna hävda sig i storinternationella seniorsammanhang.

De som likt Mondo slår igenom redan i tonåren är alltså undantagen och de som likt Kendricks och Lisek kliver fram på allvar som 24-åringar är regeln!

Världens meste 6m-hoppare tillsammans med världens näst meste 6m-hoppare!
(foto: Deca text & Bild)

6m-klubben efter antal 6m-tävlingar

*total*	namn	född	land	ute	inne	år	första	senaste

44	Sergej Bubka	4.12.1963	URS	28	16	13	1985	1997
17	Renaud Lavillenie	18. 9.1986	FRA	4	13	6	2009	2016
8	Armand Duplantis	10.11.1999	SWE	3	5	3	2018	2020
7	Radion Gataullin	23.11.1965	URS	3	4	3	1989	1994
7	Maksim Tarasov	2.12.1970	RUS	6	1	2	1997	1999

7	Jeff Hartwig	25. 9.1967	USA	5	2	4	1998	2002
5	Steve Hooker	16. 7.1982	AUS	1	4	3	2008	2010
4	Sam Kendricks	7.9.1992	USA	3	1	3	2017	2020
3	Okkert Brits	22. 8.1973	RSA	3	0	2	1995	1996
3	Brad Walker	21. 6.1981	USA	3	0	2	2006	2008

3	Piotr Lisek	16. 8.1992	POL	2	1	2	2017	2019
2	Tim Lobinger	3. 9.1972	GER	2	0	2	1997	1999
2	Dmitri Markov	14. 3.1975	BLR	2	0	2	1998	2001
1	Igor Trandenkov	17. 8.1966	RUS	1	0	1	1996	1996
1	Jean Galfione	9. 6.1971	FRA	0	1	1	1999	1999

1	Danny Ecker	21. 7.1977	GER	0	1	1	2001	2001
1	Toby Stevenson	19.11.1976	USA	1	0	1	2004	2004
1	Tim Mack	15. 9.1972	USA	1	0	1	2004	2004
1	Paul Burgess	14. 8.1979	AUS	1	0	1	2005	2005
1	Jevgenij Lukjanenko	23. 1.1985	RUS	1	0	1	2008	2008

1	Björn Otto	16.10.1977	GER	1	0	1	2012	2012
1	Shawn Barber	27. 5.1994	CAN	0	1	1	2016	2016
1	Thiago Braz	16.12.1993	BRA	1	0	1	2016	2016
1	Timor Morgunov	12.10.1996	RUS	1	0	1	2018	2018

Sergej Bubka är alltså inte längre bäste eller yngste 6m-hoppare men statusen som förste 6m-hoppare kommer han förstås aldrig att förlora. En titel som han desutom innehar och kan räkna med att behålla i åtminstone några år till är den som meste 6m-hopparen!

För i dagsläget är han som synes fortsatt i fullständig särklass vad gäller omfånget på 6m-karriären. 44 tävlingar spridda över 13 år har ingen ännu varit i närheten av att matcha. Dert ju mer än dubbla siffrorna för den näst bäste Renaud Lavillenie som haft 6 år som 6m-hoppare då det blivit totalt 17 noteringar.

Med tanke på att Renaud fyller 34 i år och faktiskt gjorde sin senaste 6-metare för fyra år sedan har hans möjligheter att rubba Bubkas förstaplats redan runnit bort. Nej, är det någon skall lyckas är det väl den 20-årige killen som i vintras hade 5 x 6 meter på sina fem tävlingar.

Tog flera år för Bubka att bli "6m-maskin"!

Kan Mondo fortsätta att hålla den sanslösa lägstanivån (och förstås undvika allvarliga skador) kan han faktiskt börja flåsa Bubka i nacken redan om sisådär 3-4 år. Hur kan det egentligen vara möjligt om det tog 13 år för Bubka?

Jo, tittar man närmare på Bubkas karriär var det faktiskt inte förrän efter 1990, dvs som 27-åring, som det verkligen "lossnade" för honom och 6-metarna kom på löpande band. Fram t o m 1990 (dvs på de sex första åren) hade det däremot blivit bara totalt åtta 6m-tävlingar för honom, dvs lika många som Mondo har i nuläget.

Bubkas superår inföll sedan 1991-1994: Under denna 4-årsperiod kom nämligen 30 av hans totalt 44 st 6m-tävlingar. Absoluta toppåret var 1991 med hela tio (fem inne och fem ute) 6-metare.

6m-klubben 10-bästasnitt

	Bubka		Lavillenie		Duplantis
1	6.15i	93	6.16i	14	6.18i	20
2	6.14i	93	6.08i	14	6.17i	20
3	6.14	94	6.05	15	6.07i	20
4	6.13i	92	6.04i	14	6.05	18
5	6.13	92	6.04i	15	6.01i	20
6	6.12i	91	6.03i	11	6.00	19
7	6.12	92	6.03	15	6.00	19
8	6.11i	91	6.03i	16	6.00i	20
9	6.11	92	6.02	13	5.97	19
10	6.10i	91	6.02i	15	5.94	19

Snitt	6.125		6.050		6.039

För nästan hälften (11 av 24) av klubbmedlemmarna har 6m-upplevelsen varit en engångshändelse så det är inte förvånande att bara tre förmått samla ihop till ett 10-bästasnitt över 6 m.

Förutom självskrivna (de har gjort minst tio 6m-tävlingar) Bubka och Lavillenie är det bara Mondo som fixat denna drömgräns. Med bara 1.1 cm upp till fransmannen känns det som blott en tidsfråga innan Mondo övertar andraplatsen.

För numera "pensionerade" Tarasov, Hartwig, Gataullin och Hooker var det bara nära - dock riktigt, riktigt nära - att det blev "dröm-6" också på 10-bästasnitt: Alla fyras medelvärden stannade nämligen på "höga" 5.98 eller bättre!

Av dagens aktiva är Kendricks närmast med 5.976 följd av Lisek på 5.943.