En dag med medicinarna
En avgörande skillnad mellan den svenska truppen på EM i Göteborg och den som åkte till VM i Helsingfors ifjol var storleken på det medicinska teamet - det hade fördubblats:
För första gången hade man tillgång till två läkare, Sverker Nilsson och Lena Haggren-Råsberg, naprapaten Tommy Eriksson, sjukgymnasten Jenny Jacobsson, massörerna Leif Robertz, Henrik Nilsson och Torbjörn Mårtensson samt beteendevetaren Peter Alterling.
På ett enskilt våningsplan i Gothia Towers, skyskrapehotellet vid Svenska Mässan och Liseberg i Göteborg huserade det svenska landslaget under den dryga EM-veckan. Spel- och tv-rum var populära tillhåll, men lika välbesökt var behandlingsrummen där de aktiva fick det stöd och omhändertagande som behövdes för att kunna prestera på topp när det sedan skulle gälla på Ullevi.
När friidrott.se kom på besök var den forne sprintern, numera massören Torbjörn Mårtensson fullt upptagen av att knåda Emma Green medan mästertejparen Tommy Eriksson kunde ta en välbehövlig paus och försöka förstå sig på den nyinköpta espressomaskinen, dock förgäves.
Torbjörn var stationerad på hotellet medan resten av teamet rörde sig på minst tre-fyra platser. Utöver hotellet var det självklart på Ullevi och intilliggande uppvärmningsarenan samt på Slottskogsvallen där EM-deltagarna kunde träna.
Tommys fikapaus utan fika tar snabbt slut när Lena Gavelin dyker upp. Hon fick behandling redan under lägret i Cannes, som föregick EM. Nu är hon tillbaka med nya besvär, framsidan av höger lår som smärtar efter stretching. Tommy plockar fram en av sina apparater, som mäter genomblödning och spänningar.
- Det var inte så dumt att vi körde det här, säger Tommy till Lena G.
Läkaren Lena Haggren-Råsberg överser behandlingen och Lena, som så gärna vill gå ut och testa benen, blir övertygad av de båda att jogga är det sista hon ska göra. Två dagar senare springer Lena maratonloppet och slutar trots allt på 20:e plats efter ett väldisponerat lopp.
Teamet samlades varje kväll under EM och gjorde en grovplanering av vad som skulle behöva göras under den följande dagen.
- Vi försöker jobba med att dom inte ska bli personbundna. Dom ska känna sig trygga hos den som är närmast till hands, berättar Tommy.
- Dom som inte har en medaljchans ska känna att dom är värda lika mycket. Delaktighet är jätteviktigt.
- Fast det är klart att vi har våra specialområden. Jenny har akupunkturen och jag tejpandet.
Jenny Jacobsson i aktion på arenan.
Tommy kan inte annat än lovprisa dubbleringen av personalstyrkan:
- Det är en enorm skillnad. Efter Helsingfors var vi helt utslitna. Vi måste ju också vara på topp för att hjälpa dom aktiva att vara på topp.
Med två läkare på plats kan den ena till exempel alltid följa med den som blivit uttagen till dopingprov, så att de kan känna att allting går rätt till.
Tommy har rest med landslaget i över två decennier och pejlar en helt annan stämning i truppen idag.
- Då gick stjärnorna för sig själva. Nu kan en långdistansare gå med kastarna och käka lunch. Dom var trevliga då också, men nu är dom ett gäng.
text & foto: Lorenzo Nesi