Eftertanke 4:
Sverige tillhör Europa!
Att svensk friidrott hade en sämre medaljutdelning i Beijing än i Athen fyra år tidigare har förstås inte kunnat undgå någon. Att 2004 med de tre guldmedaljerna var något i modern historia alldeles exceptionellt gjorde tappet nu i princip oundvikligt och i det längre tidsperspektivet blev 2008 faktiskt ett ganska normalt OS för svensk friidrotts vidkommande.
Men egentligen intressantare och viktigare än att använda vårt eget förflutna som referensram är att sätta in oss i vår närmaste omgivnings samtid. Dvs hur såg det svenska utfallet i Beijing ut i jämförelse med det för övriga Europa?
I Europa finns återigen en friidrottslig supermakt och det är förstås Ryssland. Trots att man - sedan anmälningstiden till OS löpt ut - p g a dopingsförseelser tappade en handfull mer eller mindre givna medaljörer (alla kvinnliga!) samlade den ryska truppen ihop fyra guld, fem silver och sex brons och ytterligare arton poängplatser!
Fast egentligen är det fel att säga att rysk friidrott generellt är en supermakt, det är bara på den kvinnliga avdelningen som man är så dominant: Ryskorna stod nämligen för ganska precis tre fjärdedelar av alla medaljerna och poängplatserna.
Bland ryssarna var det faktiskt endast i vertikala hopp (höjd 1-3, stav 2-5-9) som man verkligen gjorde avtryck: Ingen poängplats i individuell löpning, ingen i horisontella hopp och tre diskreta (6-7-8) i kast. Så inte ens supermakten Ryssland - med sin stora befolkning och sin under Putin återuppväckta statliga storsatsning på idrotten - är "heltäckande" i dagens världsfriidrott.
Men för "lilla Sverige" är det förstås inte speciellt meningsfullt att jämföra oss med jätten Ryssland, förutsättningarna är så totalt olika i alla avseenden. Låt oss i stället göra vår studie i tre steg: 1) "Småländerna" i Norden/Baltikum, 2) De mellanstora länderna (5-21 miljoner) och 3) De stora länderna (38-82 miljoner innevånare).
I tabellerna nedan redovisas antalet placeringar i intervallet 1-8 samt medaljpoäng (enl skalan 3-2-1) och placeringspoäng (skalan 8-7-6-5-4-3-2-1). Observera dessutom att gånggrenarna - som ju inte ligger under SFIF:s ansvar - inte tagits med i sammanställningarna.
Norden och Baltikum
Placeringstabell
| Land |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
Medalj |
Poäng |
| SVERIGE |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
6 |
| Finland |
0 |
0 |
1 |
1 |
1 |
1 |
0 |
0 |
1 |
18 |
| Norge |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
3 |
8 |
| Danmark |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Island |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Estland |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
3 |
8 |
| Lettland |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
2 |
7 |
| Litauen |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1 |
6 |
Våra nordiska grannländer hade tunna trupper:
* Finland var poängrikast, men av de 18 poängen kom 15 (!) från spjuttrion Pitkämäki, Järvenpää och Wirkkala. Karjalainens bidrag i slägga kan förvisso växa när de vitryska dopingaffärerna blir avgjorda.
* Norge kom med sex aktiva och levde helt och hållet på Thorkildsens segerspjut. Ndures semifinalavancemang på 200 meter kom därnäst.
* Ingen av de tre danska eller de tre isländska deltagarna överlevde kvalomgångarna.
De tre baltiska staterna tog varsin medalj i kast: Estland guld i diskus (Kanter), Lettland silver i spjut (Kovals) och Litauen brons i diskus (Alekna).
Så faktum är att alla de fem nordisk-baltiska medaljerna - och åtta av de tio poängplatserna - kom i kastgrenar! För de enda undantagen stod Sverige genom Holm (4:a i höjd) och Wissman (8:a på 400m).
Dessutom: Manliga aktiva tog samtliga dessa tio poängplatser - varav hälften kom i spjutkastning!
Mellanstora länderna
Placeringstabell
| Land |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
Medalj |
Poäng |
| SVERIGE |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
6 |
| Holland |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
2 |
1 |
0 |
5 |
| Belgien |
1 |
1 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
5 |
19 |
| Schweiz |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
3 |
| Portugal |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
3 |
8 |
| Österrike |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Grekland |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1 |
1 |
7 |
| Ungern |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
6 |
| Tjeckien |
1 |
0 |
0 |
0 |
1 |
2 |
2 |
1 |
3 |
23 |
| Slovakien |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
2 |
0 |
2 |
| Rumänien |
1 |
0 |
0 |
0 |
2 |
0 |
0 |
1 |
3 |
17 |
| Bulgarien |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Serbien |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Kroatien |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
3 |
7 |
| Slovenien |
1 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
3 |
11 |
| Vitryssland |
1 |
3 |
3 |
2 |
1 |
1 |
0 |
1 |
12 |
65 |
I den här gruppen är det som synes ett land som skiljer ut sig kraftigt - Vitryssland. Trots bara 10 miljoner innevånare är man medaljmässigt Europas nästbästa nation med ett guld, tre silver och tre brons. Men det finns kraftiga frågetecken kring detta:
Framgångarna är nästan helt koncentrerade till de tunga kasten kula, diskus och slägga och de aktiva är traditionellt ytterst restriktiva med internationellt tävlande före de stora mästerskapen. Typiskt är att kulstötarna Michnevitj (herr och fru) och släggkastare Tsikhan i somras inte tävlat alls utanför Vitryssland före OS-medaljinsatserna.
Att misstankarna inte heller var grundlösa visade sig strax efter OS när det framkom att de två manliga släggmedaljörerna Tsichan och Devjatovskij var under utredning för brott mot dopingreglerna. För Devjatovskij skulle en ny dom nu innebära inte bara förlorad OS-medalj utan också avslutad karriär eftersom han blev dopingavstängd redan för åtta år sedan. Även ytterligare ett par av de nu högt placerade (3:an i manlig kula Michnevitj och 6:an i kvinnlig diskus Zvereva) har tidigare dopingavstängningar.
Våra jämlikar
* Av de nationer som Sverige brukar vara jämnt med gick Tjeckien bäst i detta OS med sju poängplockare där Spotáková med sitt spjutguld stod i särklass.
Tia avser inte försöka försvara
sitt OS-guld om fyra år.
foto: alj |
* Tia Hellebaut och Kim Gevaert bar Belgien på sina axlar i sina sista olympiska framträdanden, men man bör lägga märke till den manliga långa stafetten som gick under tre minuter på sin femte plats med de 20-åriga tvillingarna Borlee i laget.
* Rumänien lyftes av Dita-Tomescus marathonguld men hade också två femte- och en åttondeplats. Ena femteplatsen togs av den ende (!) mannen bland Rumäniens arton anmälda, trestegshopparen Oprea.
De flesta andra nationerna av den här kalibern fick – precis som Sverige – nöja sig med en eller två bland de åtta främsta:
* Grekland som vann fyra medaljer på hemmaplan för fyra år sedan hade nu två på poängplats (Devetzí trea i tresteg, Iakovákis sist på 400mH) i en trupp som stod för 26 starter.
* Ungerns starka kastare stannade vid Pars fjärdeplats i slägga och Fazekas åttonde i diskus.
* Av Hollands framgångar för bara några få år sen återstod endast Smith (sjua i diskus) och ett mycket tursam stafettavancemang efter att sex av sexton lag straffat bort sig i den första omgången på 4x100.
|
* F d löparnationen Portugal är numera snarare en hopparnation som trots att man missade det "givna" guldet (Gomes i längd) ändå fick en fullträff tack vare Évora i tresteg.
Slående är att länder i Sverige-format (8-10 miljoner innevånare) som Bulgarien, Österrike och Serbien blev helt utan inte bara medaljer utan också poängplatser.
Rent allmänt kan man konstatera att i den här gruppen svänger det snabbt eftersom det i princip alltid handlar om bara enstaka aktiva som kommer och går och vars formkurvor varierar. Exempel: Sveriges 24 poäng - på bara tre aktiva - för fyra år sedan byttes mot 6 p på två aktiva nu.
Typexempel är också Hollands regress och Belgiens progress nu. Där kan det snabbt svänga tillbaka, Belgiens två Beijing-medaljer byggde ju på två 30-åringar (Gevaert och Hellebaut) där den ena slutat och den andra signalerat att hon inte heller kommer att vara aktiv när det blir OS nästa gång.
Stora länderna
Placeringstabell
| Land |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
Medalj |
Poäng |
| SVERIGE |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
6 |
| Storbritannien |
1 |
2 |
1 |
4 |
2 |
3 |
2 |
2 |
8 |
71 |
| Frankrike |
0 |
1 |
0 |
2 |
4 |
0 |
1 |
1 |
2 |
36 |
| Tyskland |
0 |
0 |
1 |
1 |
4 |
2 |
3 |
5 |
1 |
44 |
| Italien |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
2 |
| Spanien |
0 |
0 |
0 |
0 |
2 |
1 |
2 |
2 |
0 |
17 |
| Ukraina |
1 |
1 |
3 |
1 |
1 |
1 |
2 |
1 |
8 |
50 |
| Polen |
1 |
1 |
0 |
0 |
3 |
2 |
4 |
1 |
5 |
42 |
För att få ett perspektiv på Sveriges OS-insats i Beijing är det verkligen värt att notera att Ryssland faktiskt var det enda landet i vår världsdel som lyckades erövra mer än en guldmedalj i friidrottsgrenarna!
Bland de elva nationer som vann varsitt guld återfanns inte resursstarka storheter som Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. Minst lika illavarslande var att en endaste manlig europeisk löpare - franske Mekhissi på hinder - lyckades nå prispallen.
Tyskland
Tyskland har på senare år haft enorma problem med att få fram aktiva som kan vinna på olympisk nivå. De två silvermedaljerna i Aten reducerades denna gång till Christina Obergfölls spjutbrons. På de tre senaste världsmästerskapen har tyskorna bara vunnit tre guld (Dietzsch i diskus två gånger och Heidler i slägga i Osaka).
Det annars så pålitliga kvinnliga kastsektorn gav denna gång nästan bara poäng i spjut, när inte en enda diskuskasterska ens kom till start och ingen kvalade in till slutomgången i slägga. Fjolårets sensationelle silverman i diskus, Harting, var ende manlige kastare att plocka poäng, som fjärde man.
Tyskland var ändå femma i den europeiska poängligan vilket dock ska ses i skenet av att det brukar vara bara Ryssland som överträffar den sedan 1992 återförenade nationen. Nu kvalade inte en enda individuell löpare till final. Det var faktiskt blott fem tyska banlöpare med över huvud taget.
Framtidshoppen är junioren Holzdeppe - åtta i nationalgrenen stav som hade dubbla finalinslag bland såväl männen som kvinnorna – och möjligen nyheten Spank (femma i höjd) som absolut inte hade visat upp någon stabil säsong före OS. Detta till skillnad från kvinnliga höjdkollegan Friedrich, som borde ha varit med och slagits om medaljerna, men som underpresterade som sjua i finalen.
Frankrike
Även Frankrike (två brons i Aten) kom hem från Beijing med en ynka medalj, Mekhissis skrällsilver på 3000 hinder. Det är en fortsättning på kräftgången i Osaka (två silver) efter de åtta medaljerna på VM i Paris och Helsingfors.
Även om Baala och Doucouré hamnade just utanför pallen, så är det svårt att spåra någon snar ljusning för den franska friidrotten eftersom stavhopparen Clavier var ende poängplockare som fortfarande är stadd i utveckling.
Storbritannien
Den nation som tillsammans med Frankrike numera tappar mest mark när mästerskapen lyfts från europeisk till global nivå är Storbritannien. De elva EM-medaljerna på Ullevi kan jämföras med de tre-fyra som erövrats på varje VM och OS under perioden 2003-2008.
Frustrationen är så pass stor i den med lotteripengar nerösta brittiska friidrotten - motsvarande över 300 miljoner kronor under den senaste olympiska cykeln och därutöver över 200 miljoner kronor/år i sponsor- och tv-intäkter - att huvuden började rulla direkt efter hemkomsten från Kina.
Sportchefen Dave Collins fick avgå med omedelbar verkan eftersom "ledningen behöver omorganiseras". Det brittiska medaljmålet i Beijing var satt till det modesta antalet fem, men infriades inte i det som annars var de mest lyckade olympiska spelen i mannaminne med 19 guld för den brittiska truppen.
Collins ersättare heter Charles van Commenee. Den holländske mångkampstränaren, som förde fram Denise Lewis till OS-guld i Sydney och Kelly Sotherton till bronset i Aten, var påtänkt för jobbet redan för fyra år sen, men tröttnade på att vänta på besked och blev sportchef för den holländska olympiska kommittén i stället. En insats som han har lovordats för efter ett lyckat - även om just friidrotten inte bidrog med mycket - holländskt OS.
Till skillnad från Collins (som kom från rugbyn) har han alltså en gedigen bakgrund inom friidrotten och är välkänd för sina fräna uttalanden – han kallade Sotherton för mes efter OS-bronset då han ansåg att hon fegade i avslutande 800-metersloppet när hon hade chans att nå silvret.
Ännu mer pikant för den välgödda brittiska friidrotten är att hälften av medaljörerna i Beijing hade sin träningsbas långt från hemlandet. Formtoppande häcklöperskan Tasha Danvers är bosatt i Los Angeles och skrällhopparen Germaine Mason håller till på Jamaica.
Att den manliga kastsektorn kammade noll var väntat, men att medel- och lång fick nöja sig med en finalist (Baddeley nia på 1500) bildar ett djupt sår i den brittiska traditionen. Nu kom poängen i höjd (alla tre till final!) och tresteg samt tack vare veteranen Malcolm på 200m och Rooney - den ende manlige löpare som britterna kan lita på just nu - på 400m.
Med Ohuruogus guld på 400 meter blev kvinnlig sprint den stora poängskördetröskan, 22 av nationens 71 poäng.
Italien
För italiensk friidrott blev detta OS ett totalt misslyckande som de två gångmedaljerna bara delvis kunde skyla över. Med en skadetyngd Howe försvann enda reella medaljhoppet och vad som återstod var ett halvdussin köfinalplatser. Enda topp-8-placeringen kom i kvinnlig slägga (Claretti sjua).
Spanien
Nästan lika bedrövligt var Spaniens olympiska spel, där det bästa var två diskreta femteplatser: Higuero på gamla specialiteten 1500 meter och Casañas (f d Cuba) i diskus. Faktum är två av de övriga fem poängplatserna också togs av aktiva som börjat sina internationella karriärer i andra länder: Méliz (f d Cuba) sjua i längd och Quinonez (f d Ecuador) åtta på korta häcken.
Slående är också att det inte var något framtidsgäng som Spanien skickat till Beijing: 28 av 45 i OS-truppen födda på 1970-talet och bara två under 25 år. Som jämförelse kan sägas att Sverige hade 75% - dvs dubbelt så hög andel - 80-talister i sin 12-personers trupp.
Man fundera över orsaken till denna förgubbning av spansk friidrott. Kan det vara så att hamnat i en situation där de gamla "månadsavlönade" friidrottsjobbarna inte vill pensionera sig? Visserligen har kapaciteten sjunkit, men inte mer än att man fortfarande är bra nog för att få behålla en hygglig lön. Dvs man har förlorat den riktiga hungern efter internationella framgångar och drivs i stället främst av önskan att "behålla jobbet".
Men spansk friidrott måste också ha stora problem med att rekrytera och utveckla egna nya talanger. Där kan man fråga sig om inte de frapperande många naturaliserandena av etablerade utländska toppaktiva (förutom de ovan nämnda finns ju sådana som Montalvo, Alozie och Onyia) faktiskt spelar in.
Dels genom att ansvariga vänjer sig vid att luckor fylls med färdiga produkter utifrån snarare än genom utveckling från grunden av inhemska talanger. Dels genom att importen faktiskt äter resurser som annars skulle kunna ha använts till egen produktion. Och dels genom att ungdomarna själva upplever att de inte får full uppmärksamhet och uppmuntran.
Polen
Befolkningsmässigt minst av de stora nationerna men med en genuin friidrottskultur som var unik i det gamla Östeuropa har Polen alltid haft en bra grundkvalitet över hela grenprogrammet. När man nu i Beijing dessutom nog var det europeiska land som lyckades allra bäst med att matcha/överträffa sitt statistiska utgångsläge blev resultatet ett mycket bra OS:
Ett guld (Majewski kula) och ett silver (Malachowski diskus) plus ytterligare tio placeringar i intervallet 5-8.
Ukraina
Även om man inte i omvärlden tänkte på det då stod Ukraina för många av den sovjetiska friidrottens allra största namn, t ex Kuts, Brumel, Borzov, Sedych och Bubka. Efter uppsplittringen av Sovjetunionen har Ukraina - med sina nästan 50 miljoner innevånare - också varit den näst Ryssland klart starkaste friidrottsnationen - framförallt tack vare hopparna och kastarna.
Utdelningen i årets OS blev fem medaljer och ytterligare sex poängplaceringar. Ja, från början var det ytterligare en medalj, men sjukamperskan Ludmila Blonska fick lämna tillbaka sin sedan hon avslöjats - för andra gången i karriären - dopad. Därmed blev Blonska - efter kulstötaren Bagatj och kulstöterskan Pavlysj - den tredje ukrainska toppfriidrottaren som livstidsavstängts under de senaste tio åren.
Sammanfattning
Den här inventeringen av europeisk friidrott i OS 2008 ger åtminstone två slutsatser:
1. Det var överhuvudtaget inget speciellt lyckat OS för Europa, i synnerhet inte i löpgrenarna.
2. Det fanns inget europeiskt land som lyckades på ett sätt som gör att det framstår som en förebild. Tvärtom är det slående hur låg verkningsgraden är för de resursstarka storländerna i Västeuropa: Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.
(sammanställt av Lorenzo Nesi och A. Lennart Julin)