En tränarlegend på besök
Långt innan Sebastian Coe blev general för OS 2012, långt innan Sebastian Coe blev Lord Coe, ja t o m långt innan Sebastian Coe för trettio år sedan blev världens bäste medeldistanslöpare var George Gandy en välrenommerad medel/långtränare med sin bas vid universitetet i Loughborough.
Kopplingen till just Coe är verkligen relevant när det gäller att definiera Gandys gärning eftersom det var just tack vare Gandy som en tanig tonåring som kom till Loughborough med ett elegant löpsteg och hyggliga men inte uppseendeväckande personliga rekord förvandlades till en superstjärna:
En man som sänkte världsrekordet på 800m med nästan två sekunder till 1:41.72, en tid som fortfarande drygt ett kvarts sekel senare bara en enda löpare i världen någonsin underskridit!
Men den som av detta tror att George Gandy är en tränare som numera bara lever på minnet av 80-talsmeriter skall veta att han just nu tränar bl a Berlin-VM-tvåan på 1500m Lisa Dobriskey och att han just rekryterats till brittiska förbundet för att vara "GGC" för medel/lång fram mot OS om tre år!
Så det var verkligen en av världens mest ansedda och framgångsrika löptränare - som tränat väldsklassfolk på allt från 800m ända upp till marathon (t ex dubble OS-fyran Jon Brown) – som på lördagen gästade Sverige för att dela med sig av sina kunskaper, erfarenheter och idéer till de svenska tränare och aktiva som var på helgsammandragning på Bosön.
Just Lisa Dobriskeys utveckling "From Promising to podium" ("Från lovande till prispall") - från en nervös tonåring som brukade rusa okontrollerat från start och krokna på slutet till en smart löpande vuxen mästerskapsspecialist med styrkan på sista varvet - gick som en röd tråd genom Gandys drygt två timmar långa föreläsning.
"En dåres bekännelser"
Men han hann också berätta om sina egna misstag i början av tränarkarriären på 1960-talet då han bl a satte en ung kille på 16-milaveckor, vilket resulterade i ett "världsrekord" för 15-åringar men också i en vuxenkarriär som aldrig nådde de stora höjderna. "En dåres bekännelser" tyckte Gandy själv skulle kunna vara en bra rubrik på ett memoarkapitel om de första åren som tränare.
|
Han beskrev också sig själv som "driven and persistent" (ungefär "extremt ambitiös/målmedveten på gränsen till besatt och envis") och hade aldrig tagit någon semester under sommartid. Hans filosofi för framgång för de aktiva var att också de bör dela upp tillvaron i tre delar som skall hållas så åtskilda som möjligt: Vanliga livet (mål: vara lycklig och må bra), träningen (mål: att utvecklas och bli bättre) och tävlandet (där man skall gå in i de viktiga tävlingarna med "en mördares attityd").
|
|
 |
Uthållighet, löpteknik - och rätt psyke!
När det gällde tävlingarna konstaterade Gandy att de allra flesta lopp, i alla fall från 1500m upp till marathon, handlar om att klara av de första tre fjärdedelarna utan onödigt slit för att vara så fräsch som möjligt till det slutliga avgörandet. I det läget handlar nämligen inte spurtförmågan så mycket om ren snabbhet som om att vara den som har mest krafter kvar. Dvs tonvikten i träningen måste alltid ligga på det aeroba, det gäller t o m för 800m.
Även om Gandy betecknade själva löpningen som 80-85 % - där betonade han speciellt hur viktigt det var att också alltid jobba med kroppshållningen och löptekniken (att fullt ut kunna utnyttja att benet har tre delar även när man är trött) – var det uppenbart att han lägger kanske mest jobb på det mentala.
Gandy vill nämligen lära känna sina aktiva som personer för att sedan kunna utveckla deras tuffhet och självförtroende, få dem att känna sig trygga med och lita på träningsprogrammet och förberedelserna och lära dem att kontrollera och styra sina tankar inför viktiga tävlingar.
Alltid uppleva utveckling!!
Till den änden är den verkliga nyckelprincipen för hans träningsupplägg att de aktiva hela tiden, vecka för vecka, skall uppleva att de går framåt. Känslan av utveckling skall vara "in-your-face", dvs synas och kännas så påtagligt att de helt enkelt inte kan undgå att uppleva den.
I träningsveckan är tisdagen därför en dag då Gandy alltid lägger in någon slags test eller annan konkret avstämning av formen och träningen är så konstruerad att tisdagstesterna nästan oundvikligen ger positiva besked till de aktiva. Även under själva tävlingssommaren är Gandys upplägg sådant att de aktiva skall bli bättre och bättre ända fram till sista tävlingen.
Att medvetet hos de aktiva skapa detta positiva "momentum" för att bygga deras självförtroende och inställning är kanske det mest uttalat "Gandyska" i hans träningsfilosofi. En filosofi som han själv bedömde till 95% är identisk med den han hade för 30 år sedan när han började jobba med Coe. Själva innehållet i träningen bedömde han var detsamma till 75-80% nu jämfört med då.
Brinner fortfarande lika intensivt
Efter fyrtio år som tränare på elitnivå vore det naturligt att Gandy skulle vara på väg att trappa ned, men han står som sagt i stället just nu i begrepp att börja sitt mest prestigefyllda jobb i karriären (som GGC medel/lång på brittiska förbundet). Men det betyder inte att han har några som helst planer på att avveckla sin roll som personlig tränare för ett 15-tal elitaktiva i Loughborough.
Frågan om det inte varit svårt att behålla glöden som tränare efter att ha haft förmånen att ha jobbat med en sådan en-gång-på-hundra-år-talang som Coe redan för mer än ett kvarts sekel sedan verkar han t o m ha svårt att riktigt förstå.
|
- Jag har aldrig haft problem med att behålla entusiasmen och glöden.
Jag behöver bara gå ned och titta på första terrängloppet för säsongen i Loughborough så känner jag inspirationen!
|
|
 |
Så den stämmer nog den där självkaraktäristiken – George Gandy må formellt vara i pensionsåldern men han är uppenbart fortfarande lika "driven and persistent" som någonsin tidigare!