Så är utgångsläget
En närmare titt på konkurrensen, de förmodade kvalkriterierna m m
i de för svenskt vidkommande
intressantaste grenarna vid VM i Berlin
av Lorenzo Nesi
M 400m
Sedan 2000-talets början har grenen avgjorts på bara tre omgångar. Så lär ske även i Berlin där 61 anmälda kan bli högst 58 startande när man åtminstone har skalat bort löparna från nationer som har för många anmälda.
Det blir säkerligen sju försökslopp med troligen de tre första + tre snabbaste tiderna som kvalificeringspremiss (även om man 2005 testade två första + 10 tider). Under motsvarande förutsättningar har det krävts 45.4-45.9 för att gå vidare från försöken.
I och med att seedningen utgår strikt från årsbästa rankas Johan Wissman bara som nummer 31 med reservation för om någon faller ifrån. Det är en uppenbar risk för att helsingborgaren hamnar på en ogynnsam bana eftersom han inte är bland de 28 som lär placeras i mitten. Samma visa upprepas i semifinalen om inte Johan kommer bland de två första i sitt försökslopp.
I Edmonton var Jimisola Laursen i samma läge som Johan och pressades till det svenska rekordet 45.54 i försöken för att gå vidare på tid. Han sprang nästan lika snabbt i semin (45.62), men var ändå över en halv sekund från att gå vidare. De två VM-loppen skulle förbli Jimisolas två snabbaste i utomhuskarriären, just under Eric Josjös då 20 år gamla rekord.
För att nå finalen har det sen krävts tider kring 45 sekunder med undantag för det blöta och kyliga Helsingfors där till och med en 46-tid var nog. Tio av de anmälda har sprungit under 45 sekunder i år och Johan står förmodligen inför att sänka sitt årsbästa med nästan en sekund för att bli en finalist.
M 800m
Osaka utsatte 800-meterslöparna för de hårdaste försöken i VM:s kvartssekellånga historia. Åtta löpare sprang under 1:46.5 utan att gå vidare. Persande Mattias Claesson var en utav dem. Den gången skulle hälften av de 48 startande slås ut.
I Berlin är förutsättningarna till och med snävare med 54 föranmälda från så många som 39 nationer. Det leder sannolikt till sex försökslopp där de tre främsta + sex tider avancerar till tre semifinaler. Med 17 löpare som sprungit fortare än 1:45 i år måste Mattias utföra en fullödig taktik i högt tempo för att få springa mer än ett lopp.
M 3000m hinder
Maximalt 40 hinderlöpare kommer till start vilket lär ge premissen att de tre första i tre försökslopp går direkt till final tillsammans med de sex snabbaste tiderna av de utslagna.
Mustafa Mohamed var med om att se till att farten hölls uppe i det sista heatet i Osaka, väl medveten om att en placering bland de sex främsta skulle räcka vid en tid under 8:30. Förste att slås ut hade 8:25 vilket representerar ganska väl en snittid för de fyra världsmästerskapen på 2000-talet.
Musse är en av de 17 löpare som sprungit fortare än 8:20 i år. Utifrån hans allt annat än optimala utgångsläge med spiktramp och förkylning i slutskedet av uppladdningen är det tufft nog att springa lika fort som för två år sen, medan Per Jacobsen måste överträffa sig själv kraftigt.
M Höjd
Efter VM-premiären i Helsingfors har manliga höjdhoppare alltid slagits ut på höjder mellan 2.23 och 2.27. Linus Thörnblad ska frammana minnet av kvalet för två år sen, då han var ensam om att hoppa felfritt upp till 2.29 – den höjden som krävdes för final till slut.
Årets fält saknar visserligen riktiga toppar, ingen har hoppat över 2.35 i sommar, men har desto större bredd med 16 kvaldeltagare som klarat minst 2.30 under utomhussäsongen. Det är i och för sig ingen historiskt anmärkningsvärt antal, men ändå en tydlig signal om att tidiga rivningar kan bli ödesdigra.
K Höjd
VM 2007 utvecklades till det tuffaste höjdkvalet i VM-historien med 16 tjejer som klarade begärda 1.94. Samma resultat utan rivningar gav för övrigt Kajsa Bergqvist och Emma Green en delad sjunde plats i finalen där tolv deltagare hoppade minst lika högt.
Men det är inte troligt att historien upprepar sig i Berlin eftersom just bara 16 av dem som får starta i kvalet har mäktat hoppa minst 1.94 under hela säsongen. Det är mer sannolikt med något i trakterna av de 1.91 som räckte för final 2003 och 2005. Det är ett resultat som Emma klarat i de fyra tävlingar där hon inte besvärats av sina hälsenor.
M Stav
Finalhöjderna har i regel hamnat på 5.60-5.70 under de senaste mästerskapen. Alhaji Jeng och Jesper Fritz befinner sig mitt i fältet med sina årsbästan på 5.61. Men det är faktiskt bara tio man som har klarat 5.75 den här säsongen och endast ett fåtal utav dem som har visat en stabilitet på den nivån.
Som vanligt är det därför mycket jämnt i grenen som har bjudit på en rad överraskande mästare. Hur många hade tippat på Giuseppe Gibilisco (2003) eller Rens Blom (2005)?
M Längd
Tro det eller ej, men det har bara hänt en enda gång att åtta meter i ett längdkval inte har varit gott nog för att ta sig till VM-final. Det är Robert Emmijan som är den unike i förspelet till den legendariska finalen i Tokyo där Mike Powell och Carl Lewis (i för stark medvind) överträffade Bob Beamons 8.90.
Men vi har utnämnt längdhoppet till årets gren, även om försäsongens otroliga resultatutveckling kommit av sig. Efter vår sammanfattande text från början på juli har det bara tillkommit fem resultat på över 8.20 med Godfrey Mokoena som fortsatt mest pålitlige leverantör. Om Michel Tornéus upprepa hoppningen från Stora SM har han alltså en mycket god chans att nå finalen.
M Tiokamp
Det finns knappt något svårare att förutse än mångkampsresultat med tanke på att de aktiva inte kan tävla fullt ut mer än ett fåtal tillfällen varje säsong och att det alltid faller ifrån några under tävlingens gång.
Men vi kan konstatera att för att nå en poängplats krävdes det under de fem första VM:en mellan 8.150 och 8.250 poäng. Efter det har de kvalificerande resultaten skiftat kraftigare, men inte mer än mellan drygt 8.000 och 8.300 poäng.
En kurant Nicklas Wiberg av det slag som samlade 8.213 poäng i Götzis i våras är alltså nog så slagkraftig. Utöver fem av de sex tiokampare som besegrade ölänningen i Österrike är det nämligen bara fem till av dem som är på plats i Berlin som har överträffat hans resultat i år.
Daniel Almgren är 59:a i världen, men slipper 20 utav de konkurrenterna i Berlin och får inrikta sig på att ta så många skalper som möjligt i kombination med att slå det färska perset på 7.733 poäng. Vi har trots allt bara haft tre tiokampare förut i VM-historien: Henrik Dagård (fyra gånger om!), Mikael Olander och Conny Silfver (f ö nu med i Berlin som Daniel Almgrens tränare).
K Sjukamp
Vi ska däremot inte utsätta Jessica Samuelsson och Nadja Casadei för historiska jämförelser av blågul karaktär, utan poängtera att i tre av de fyra senaste mästerskapen har det krävts mindre än 6.200 poäng för att sluta bland de åtta första.
I Osaka ökade den nivån dock markant, till över 6.300. Det är det bara tio av de anmälda i Berlin som har klarat av i år. Precis som Daniel kan Jessica och Nadja sikta på att slå sina rankningar, som nummer 22 respektive 27.
K Diskus
Finalen brukar nås kring 60-metersstrecket, men i år har anmälningarna svällt från de två dussin som det brukar vara till ett fyrtiotal (varav nästan hälften är födda på 60- eller 70-talet)!
32 av dessa har kastat över 60 meter i år vilket kan höja kvalet till nivån för tio år sen då det krävdes över 62 meter för avancemang.
Anna Söderberg har tagit sig till final vid tre av fem försök. Hon startar i Berlin som nummer 26, om man bara ser till årsbästa. För 21-åriga debutanten Sofia Larsson med ett pers på 58 meter gäller det att bygga erfarenhet för framtida mästerskap.
Anm: I övriga "svenskgrenar" är det statistiska utgångsläget för de svenska deltagarna sådant att chanserna till avancemang från försöks- eller kvalomgångar måste karaktäriseras som mycket små.