Julfrågesporten 2001
På Juldagen presenterade vi som traditionen (ända sedan 2000 ...) bjuder friidrott.se:s tuffa julfrågesport. Årets tema var "Juniorer i friidrotten" och totalt ingick 16 frågor. Nedan presenterar vi frågorna med svar och korta kommentarer.
FRÅGORNA OCH SVAREN
1. Patrik Sjöberg vann senior-SM som 16-åring, hoppade 2.33 som 18-åring och tog OS-silver som 19-åring. Men vad var hans bästa placering på ett internationellt juniormästerskap?
Svar: Patrik gjorde två JEM (JVM hade ännu inte införts). 1981 kom han 8:a, 1983 kom han - besvärad av en fotskada - 3:a. Rätt svar alltså 3:a.
2. Det tidiga 60-talet var tonårsrevolutionens dagar i flera avseenden än det musikaliska. Också på medel/långdistans - en bransch som då ansågs exklusivt förbehållen ”vuxna” män - slog sig en otålig grupp 40-talister in i senioreliten redan som tonåringar. De mest uppmärksammade var amerikanerna Gerry Lindgren och Jim Ryun som kom med till OS 1964 på 10000m resp 1500 trots att de var bara 18 resp 17 år gamla. Men de hade hämtat avgörande inspiration för sina satsningar från en yngling som 18 år gammal rankades tvåa i världen på 5000m av Track & Field News 1962. Vad hette denne tonårspionjär?
Svar: Han hette Bruce Kidd och var canadensare. Skador gjorde sedan att seniorkarriären aldrig kom att innehålla några riktiga höjdpunkter i stora sammanhang. OS 1964 kom han 26:a på 10000m och åkte ut i försöken på 5000m. Han gjorde en sista satsning inför hemma-OS 1976 i Montreal, med sikte på att springa maran men det höll inte.
3. Till att börja med gällde olika åldersgränser för manliga (19 år) och kvinnliga (18 år) juniorer internationellt. När gick man över till 19 som juniorgräns för båda könen (dvs från vilket datum gällde den nya åldersgränsen för kvinnliga juniorer)?
Svar: På förslag från Canada (som skulle arrangera JVM 1988) ändrades den kvinnliga junioråldern till den säsongen. Den politiskt korrekta motiveringen var "jämlikhet" och det blev det förstås också rent formellt. Fast i praktiken ökades ojämlikheten, ty redan med det gamla systemet var ju steget från toppjunior till konkurrenskraftig senior mycket kortare för tjejerna än för killarna.
4. Årgången 76:or är som bekant speciell i svensk friidrott och den var också mycket framgångsrik på juniortiden. Vid JEM 1995 i Nyiregyhaza tog både Kajsa Bergqvist och Robert Kronberg medalj och prispallen var inte heller långt borta för höjdhopparna Stefan Holm och Staffan Strand den gången. Men var kopplingen Nyiregyhaza 95 - Edmonton 01 något som bara gällde Sverige? Var det exempelvis någon av segrarna på VM i somras i Edmonton som tog medalj på junior-EM för sex år sedan? I så fall vem eller vilka?
Svar: André Bucher (silver på 800m), Martin Buss (silver i höjd), Szymon Ziolkowski (guld i slägga), Tatiana Lebedeva (silver i tresteg) och Janina Koroltjik (silver i kula). Vidgar man perspektivet till att titta på poängplacerade i Edmonton tillkommer inte mindre än 17 ytterligare personer. Så inte är det bara ett svenskt fenomen med kopplingen mellan juniormästerskap ca fem år tidigare och dagens seniormästerskap.
5. Inga svenskar har ännu satt juniorvärldsrekord sedan dessa infördes officiellt 1 januari 1987. Men självklart har en retroaktiv tidigare rekordutveckling rekonstruerats inofficiellt och där dyker det upp en del svenska namn. Exakt hur många, om man begränsar sig till perioden från 1960 och framåt samt till de grenar som gäller på dagens internationella juniormästerskap?
Svar: Tre stycken. Kenth Gardenkrans i diskus (58.12 '73, 61.96/62.04 '74), Inger Knutsson 1500m (4:15.4 '72) och 3000m (9:08.0/9:01.6 '73, 8:58.36 '74) och Ann-Louise Skoglund 400m häck (57.58 '78, 56.78/56.68 '80). Om man räknar F19 i stället för F18 i den retroaktiva utvecklingen försvinner Ann-Louise tre tider ovan men i stället kommer hon med på 56.00 '81!
6. Hur stor är - för manliga juniorer - skillnaden mellan juniorvärldsrekordet i höjdhopp med flopstil och det (inofficiella) juniorvärldsrekordet i höjdhopp med dykstil?
Svar: Tre centimeter. Det officiella juniorvärldsrekordet är 2.37 delat av jugoslaven Dragutin Topic '90 och britten Steve Smith '92. Det bästa i dykstil är 2.34 av ukrainaren Volodomyr Jasjtjenko '78, vilket var seniorvärldsrekord på sin tid. Jasjtjenko hoppade t o m ytterligare 1 cm högre, alltså 2.35, inomhus.
7. Fjorton svenska friidrottare tävlade på OS i Sydney förra året. Hur många av dem hade tidigare tävlat på JEM och/eller JVM? Hur många hade varit i final på JEM och/eller JVM? Hur många hade tagit medalj på JEM och/eller JVM?
Svar: Tretton hade varit med. Enda undantaget var Camilla Johansson, som 1995 var fotbollsspelerskan som just precis börjat ta friidrotten på allvar och som ännu inte tänkt tanken att hoppa tresteg. Fast hon var faktiskt ändå bara en hårsmån från att kvala in till Nyiregyhaza i 4x100m-laget!
Tolv hade varit i final (alla utom Anna Söderberg), elva hade varit topp-8 (alla utom Martin Eriksson) och fem (Kajsa Bergqvist, Erica Johansson, Patrik Kristiansson, Robert Kronberg, Christian Olsson) hade tagit medalj.
8. Marathon är som bekant en gren som inte förknippas med juniorer. Inte ens när man prövade med att ha halvmarathon på JVM-programmet blev det lyckat utan grenen ströks snabbt. Men hur ung var den yngste som sprungit marathon för Sverige på ett senior-VM eller OS?
Svar: 19 år. Han hette Ernst Fast och han inte bara sprang utan t o m tog bronsmedalj i Paris 1900 vid en ålder av 19 år och 179 dagar. Vem skulle idag ens drömma om att skicka en svensk tonåring att springa marathon på ett internationellt mästerskap? Fast i seklets början uppfattades tanken tydligen inte alls som orimlig. Vid "extra-OS" 1906 (det som hölls för att fira 10 årsjubileet av premiären) i Athen deltog faktiskt två svenskar födda 1887: Gustaf Törnros (4:a) och Thure Bergvall (bröt)!
9. Korrelationen är hög mellan framgångar som junior och som senior. Men ändå är det något mycket exceptionellt att de tre medaljörerna i en gren på ett JVM senare i karriären faktiskt alla blir seniorvärldsmästare! Vilket JVM (år och gren) gäller det och vad hette de tre medaljörerna?
Svar: Frågan har faktiskt två svar, men som den var formulerad skulle man kunna uppfatta att det bara fanns ett svar. Därför har det bedömts som "Rätt" om man hittat det ena svaret, men den som har hittat båda har fått ett extra "bonusplus".
Båda svaren rör JVM 1992 i Seoul.
På 5000m hette medaljtrion Haile Gebrselassie, Ismael Kirui och Hicham El Guerrouj. Ettan och trean har ju sedan på 10000m resp 1500m haft karriärer som gör att de kan göra anspråk på beteckningen "Tidernas bäste". Kirui nådde aldrig den nivån, men hann i alla fall med att ta VM-guld på 5000m både 1993 och 1995.
På kvinnliga 10000m gick medaljerna i Seoul-JVM till Wang Junxia, Gete Wami och Sally Barsosio som sedermera blev seniormästarinnor på 10000m 1993, 1999 resp 1997.
10. Valerij Brumel var som bekant (se senaste numret av tidningen Friidrott!) en fantastiskt talangfull höjdhoppare som redan som 19-åring 1961 satte seniorvärldsrekord. Men hans talang räckte också till för att samma år göra honom till världstvåa för juniorer i en helt annan gren. Vilken gren då?
Svar: Längdhopp. Brumel hoppade 7.65 och bara östtyske Klaus Beer (7.70) var bättre som junior 1961. Alltså den Klaus Beer som var ett av svaren på förra årets frågesport (det var han som tog silvret på 8.19 vid OS 1968 fullständigt i skuggan av Bob Beamons monstervärldsrekord 8.90). Det cirkulerade när det begavs sig också "rykten" om mycket goda resultat även på 100m och i kula för supertalangen Brumel, men förmodligen handlade det nog om träningstester. Höjd- och längdresultaten var däremot odiskutabla.
11. Vem är historiens framgångsrikaste på internationella juniormästerskap? Det finns naturligtvis inget enkelt svar på en sådan fråga eftersom det beror på hur man definierar ”framgångsrikast”. Sprinters som kan dubblera och dessutom springa en eller två stafetter kan ju på ett enda mästerskap samla ihop massor med medaljer och andra topplaceringar medan uttalade grenspecialister bara har en chans per mästerskap. Så låt oss för den här frågan definiera ”framgångsrikast” mer rättvist, dvs såsom ”den som sammantaget har flest medaljer i en och samma individuella gren på JVM och JEM”. Vad blir i så fall svaret?
Svar: Ytterligare en mindre väl formulerad fråga som implicerar ett enda svar men som i själva verket hade fem svar. Som på fråga 9 har därför ett rätt räknats som helt rätt, med ett extra plus för den som hittat alla svaren. De fem (exklusive en gångerska) är Ilke Wyludda (4 guld i diskus), Gabriela Szabo (3 guld och 1 silver på 3000m), Erica Johansson (2 guld och 2 silver i längd), Snezana Pajkic (2 guld, 1 silver och 1 brons på 1500m) och Marina Kuptsova (1 guld, 2 silver och 1 brons i höjd). Det är naturligtvis ingen slump att det handlar om bara européer, andra kan ju inte vara med på JEM. Tittar man bara på JVM så är kenyanska 800m-löperskan Jebet Langat (i tur och ordning brons-silver-guld på de tre senaste tävlingarna) den mest medaljerade. Det förstås heller ingen slump att det är tjejerna som dominerar i en sådan här studie. Skall man ta fyra medaljer måste man ju ta den första senast som 16-åring. Vad gäller Erica är det förstås värt att notera att hon också hade mellan sina två silver och sina två guld hade en fjärdeplats där hon förlorade bronset bara på sämre andrahopp! Så nära var det alltså att hon hade varit ensam etta på fem medaljer.
12. Patrik Sjöberg tog som sagt OS-medalj redan som 19-åring. Men vi har faktiskt haft en höjdhoppare som var ännu yngre när han tog en poängplats (topp-8) på OS. Vem var det?
Svar: Kjell-Åke Nilsson. Han var 18 år när han kom 7:a på OS i Rom 1960. Kontakten med friidrotten har "Sörmarkarn" aldrig släppt. Idag är han engagerad i både Värmlands FIF och SK Bore.
13. Han skickades som sitt fattiga lands av Internationella Friidrottsförbundet finansierade ”wild card” till ett JVM. Problemet var bara att han var ett år för gammal för JVM, men ingen frågade tydligen då när han egentligen var född. Så han ställde upp och gick till final. Genom den insatsen upptäcktes han av en amerikansk coach som såg en synnerligen ”oslipad diamant”. Så han rekryterades till ett universitet i USA och bara tre år efter den egentligen obehöriga JVM-insatsen var han världsmästare för seniorer. Vem handlar den berättelsen om?
Svar: Samuel Matete. I start/resultatlistonar på JVM 1988 var det blankt i kolumnen för födelseår, men redan när Matete senare samma år var med på OS så stod det 1968. I hans fall är det alltså odiskutabelt att han egentligen inte "borde" ha fått vara med i Sudbury-JVM. Man kan fundera på om inte de ansvariga helt enkelt medvetet "blundade" eftersom Matete rest från andra sidan jodklotet och var sitt lands enda deltagare. Historien visade ju också att han verkligen var förtjänt av chansen att få komma ut i världen. Sedan finns det många exempel på JVM-deltagare med stora och bestående frågetecken kring åldern, inte minst därför att födelseuppgifterna förändrats under karriären.
14. 1964 genomfördes i Warszawa historiens första - då fortfarande inofficiella - junior-EM. Vad blev den svenska utdelningen i medaljer (guld - silver - brons) vid denna premiär?
Svar: 3-1-2. Gulden togs av Anders Gärderud (1500m hinder), John-Eric Blomqvist (stav) och Gunilla Olausson (600m!!), silvret av Bo Jonsson (höjd) och bronsen av Ulf Högberg (1500m) och Åke Nilsson (spjut)
15. En svensk 17-årig tjej som med största sannolikhet sätter seniorvärldsrekord, men som aldrig får detta officiellt registerat i historieböckerna därför att tid bara tas på den världsrekordlöpande ettan - som sedan i efterhand diskvalificeras då hon egentligen inte är en hon. Ja, detta har faktiskt hänt, men när var det och vad hette den svenska 17-åringen?
Svar: Det hände på de kvinnliga världsspelen 1934 i London, där Märtha Wretman (född 26 januari 1917) var tvåa i mål i 800m-finalen den 11 augusti. Tid togs bara på ettan i mål, Zdena Koubkova från Tjeckoslovakien, som noterades för 2:12.4 vilket registrerades som världsrekord. Nio år senare ströks dock alla Koubkovas resultat ur rekordlistorna sedan det fastslagits att kraven för att tävla som kvinna inte var uppfyllda. Det nya officiella rekordet blev Anna Larssons 2:15.9, men med största sannolikhet sprang Märtha Wretman snabbare än så i loppet 1934 även om vi aldrig kommer att få veta den exakta tiden. Flera olika försök till att uppskatta den har gjorts och de har varierat mellan 2:13.8 och 2:15.8, dvs alla bättre än det nya rekordet.
Trots denna framgång på 800m förblev Märtha huvudsakligen sprinter i en lång karriär som inleddes med ett SM-guld på 200m som 15-åring 1932 och som kom att omfatta ytterligare 19 SM-guld plus svenska rekord som 12.3 (100m), 25.3 (200m) och 5.40 (längd).
Hennes systerson kom dock att bli inte bara svensk mästare och svensk rekordhållare utan olympisk mästare på en tid som officiellt godkändes som världsrekord.
16. Tonåriga individuella mästare i världsomspännande seniormästerskap är något ytterst ovanligt numera, men längre tillbaka i historien var det vanligare. Vem var den senaste tonåriga OS-ettan och vilka är de allra yngsta OS-mästarna någonsin (manligt resp kvinnligt) och hur gamla var de?
Svar: Senast var Kamila Skolimowska som tog hem släggan i Sydney ännu inte fyllda 18 år! Allra yngst (och temat för frågan var alltså INDIVIDUELLA mästare) har Bob Mathias, som vann tiokampen 1948 innan han fyllt 18, och Ulrike Meyfarth, som vann höjdhoppet 1972 som 16-åring, varit. Båda dessa försigkomna ungdomar stod högst upp på OS-prispallen ytterligare en gång i karriären, Mathias redan fyra år senare i Helsingfors medan det kom att dröja hela tolv år innan Meyfarth lyckades igen.