Julfrågesporten 2008
De enorma framgångarna vid Beijing-OS för Jamaica chockade den övriga idrottsvärlden. Och visst är det uppseendeväckande att ett land med bara runt 3 miljoner innevånare kan sopa in flest medaljer i en så tillgänglig och statusfylld idrottsbransch som sprinterlöpning.
Men egentligen borde reaktionen inte ha blivit så yrvaken eftersom Jamaica faktiskt ända sedan 1940-talet varit en stormakt på sprint egentligen bara överträffad av storstorebror USA med nästan hundra gånger så många innevånare.
Och vidgar man perspektivet till hela den karibiska övärlden är det nästan att - om det inte varit för USA - man kan dra direkta paralleller med Östafrikas dominanta position på medel/långdistans!
Årets Julfrågesport har därför tagit som sin uppgift att sprida mer kunskap om karibisk friidrottshistoria i allmänhet och jamaicansk i synnerhet!
Det här är Karibien: Se karta!
-------
Nedan redovisas alla frågor med rätta svaren - i rött - och en del kommentarer och förtydliganen!
Undertema 1: Jamaica
1. Redan vid OS 1984 i Los Angeles var det en jamaicansk friidrottsexpert som halvt på skoj och halvt på allvar i förväg sa:
- Vi hoppas på att ha åtta aktiva i finalen på manliga 4x100m!
Och som svar på det levande frågetecken han möttes av fortsatte:
- Alltså, förutom vårt eget lag på fyra man räknar vi med att ha två jamaicansk-födda löpare vardera i två av de andra finallagen!
Och han fick helt rätt! Men vilka var de två länder som hade 50% jamaicaner i sina finallag på 4x100m vid OS 1984?
SVAR:
Den här frågan fick tyvärr litet karaktär av slamkrypare och har därför inte kunnat räknas in i "tävlingen". Däremot blev det en liten extra guldstjärna till dem som trots allt klurat rätt.
Problemet var att formuleringen "jamaicansk-född" av de flesta uppfattades som "född på Jamaica" när syftet var "född som jamaican" (dvs av jamaicanska föräldrar). Den tolkningen har fört på oavsiktliga villovägar.
För Canadas 4x100m-lag i OS 1984 var det samma sak, dvs Ben Johnson och Tony Sharpe var båda födda på Jamaica.
Vad gäller Mike McFarlane och Donovan Reid i Storbritanniens lag gällde däremot bara "jamaicansk börd" eftersom de båda föddes i England.
Man kan jämföra med Jenny och Sanna Kallur som föddes i USA - och därmed fick USA-medborgarskap också - men som hade svenska föräldrar och som valde att idrottsligt representera Sverige. De kunde dock ha valt USA i stället om de velat.
På samma sätt hade McFarlane och Reid kunnat välja Jamaica. Det har också förekommit några fall av både och: T ex bytte höjdhopparen Germaine Mason för något år sedan JAM till GBR medan 400m-löperskan Marilyn Neufville på 1970-talet gjorde tvärtom (GBR till JAM).
2. Just det här att lilla Jamaica faktiskt traditionellt också orkat med att tillhandahålla andra länder stora sprinttalanger är på sätt och vis ännu märkligare än de egna framgångarna.
Det har faktiskt hänt vid inte mindre än sex globala mästerskap under de senaste 25 åren att en Jamaica-född löpare tävlande för ett annat land stått högst upp på 100m-prispallen. När och vilka?
SVAR:
VM 1987: Ben Johnson (CAN)
OS 1988: Ben Johnson (CAN)
OS 1992: Linford Christie (GBR)
VM 1993: Linford Christie (GBR)
VM 1995: Donovan Bailey (CAN)
OS 1996: Donovan Dailey (CAN)
Observera formuleringen "stått högst upp på prispallen". Ben Johnson blev ju i efterhand fråntagen sina guldmedaljer sedan han avslöjats för och erkänd doping.
3. Ett annat exempel på den jamaicanska "generositeten" med sina sprintgener är att en modern global sprintmästare representerande USA är barn till en tidigare OS-medaljör för Jamaica. Villken är denna sprinterfamilj och när togs medaljerna?
SVAR:
Inger Miller, världsmästare på 200m 1999 och med ett par guld på 4x100m, är dotter till Lennox Miller, silver 1968 och brons 1972 på 100m.
4. Fast kanske mest anmärkningsvärt är väl det faktum att en olympisk mästare i kast är född på Jamaica. Vem då?
SVAR:
Tessa Sanderson, som tog guld i spjut 1984 för Storbritannien. Hon gjorde f ö sex raka OS - 1976 till 1996 - och hade även en 4:e och en 9:e plats.
5. Ett av de allra största namnen i den jamaicanska friidrottshistorien är förstås den evigt unga Merlene Ottey, som även om hon inte fick så många guld samlade på sig en enorm mängd medaljer från OS, VM och inne-VM. Hur många blev det individuellt (gör en lista med år, tävling, gren och valör)?
Och förresten: Hur många gånger hände det att Ottey startade för Jamaica (glöm alltså de sista åren som slovenska) men faktiskt missade medalj (gör också här en lista)?
SVAR:
I nedanstående tablå redovisas Otteys samtliga individuella mästerskapsstarter som jamaicanska:
År |
Tävling |
Gren |
Plac |
1980 |
OS |
200m |
Brons |
1983 |
VM |
100m |
fyra |
|
|
200m |
Silver |
1984 |
OS |
100m |
Brons |
|
|
200m |
Brons |
1987 |
IVM |
60m |
fyra |
|
|
200m |
Silver |
1987 |
VM |
100m |
Brons |
|
|
200m |
Brons |
1988 |
OS |
100m |
semi |
|
|
200m |
fyra |
1989 |
IVM |
60m |
Brons |
|
|
200m |
Guld |
1991 |
IVM |
60m |
Silver |
|
|
200m |
Guld |
1991 |
VM |
100m |
Brons |
|
|
200m |
Brons |
1992 |
OS |
100m |
femma |
|
|
200m |
Brons |
1993 |
VM |
100m |
Silver |
|
|
200m |
Guld |
1995 |
IVM |
60m |
Guld |
1995 |
VM |
100m |
Silver |
|
|
200m |
Guld |
1996 |
OS |
100m |
Silver |
|
|
200m |
Silver |
1997 |
VM |
100m |
sjua |
|
|
200m |
Brons |
2000 |
OS |
100m |
fyra (eller Brons) |
Den allra sista starten på OS 2000 är litet speciell: Ottey var fyra i mål men flera år senare erkände segrarinnan Marion Jones att hon varit dopad och hon fråntogs därför retroaktivt bl a OS-guldet på 100m i Sydney. Däremot har det aldrig framgått om IOC rent formellt gjort om resultatlistan och skickat runt medaljerna så att Ottey fått bronset.
I och för sig hade hon ju som synes bronsmedaljer så att det kunde räcka sedan tidigare. Sorterar man upp meritlistan ovan blir det nämligen så här:
Guld: 5 st
Silver: 7 st
Brons: 10 (eller alltså 11) st
Fjärdeplatser: 4 (eller 3) st
Femteplatser: 1
Sjundeplatser: 1
Ej till final: 1
Dvs på 29 starter spridda över 21 säsonger missade hon final en enda gång, kom topp-4 på 26 av 29 och tog medalj på 22 (eller 23) av 29. Facit kunde dessutom ha varit ännu digrare om det alltid - som det varit sedan 1991 arrangerats VM varje udda år. 1981, 1985 och 1989 skulle i så fall också haft VM.
Den allra mest svindlande av alla dessa sifferuppgifter är nog ändå att Ottey alltså var av global medaljkapacitet på sprint över en tidsperiod som omfattade t-j-u-g-o-e-t-t år!!!
6. Trots sin långa tradition av stora sprintframgångar på OS och VM har Jamaica spelat en mycket diskret roll på 60m vid inomhus-VM. Hur många medaljörer har man egentligen haft där? Namn och år?
SVAR:
Bara två stycken faktiskt:
Merlene Ottey (guld 1995, silver 1989 och 1991)
Michael Green (silver 1997)
Söker man en förklaring till denna magra utdelning är den viktigaste nog att inomhusfriidrott inte existerar på Jamaica. Man kör ju utomhus året runt och börjar tävla på allvar redan i februari/mars.
Typiskt är att Usain Bolt veterligen aldrig sprungit inomhus och att Asafa Powell inte gjort det på fem år!
7. Efter Usain Bolts uppvisning i senaste OS har det spekulerats vilt i media om - och i så fall när - han skulle satsa på 400m. Något klart svar har inte givits, men ifall Bolt skulle ge sig på även 400m framöver skulle han ändå inte kunna bli ens den förste jamaicanen om att ta OS-medalj på både 100m och 400m. Vilken landsman hann före honom?
SVAR:
Herbert McKenley tog silver på både 100m och 400m OS 1952, och dessutom ett silver på 400m redan från OS 1948.
8. Jamaicas löpningsframgångar är nästan helt knutna till sträckor upp t o m 400m med några enstaka framstötar på 800m. Men det har ändå inträffat att Jamaica haft två löpare på poängplats i samma globala mästerskapsfinal på en längre distans. Tävling, gren, namn och placeringar?
SVAR:
Märkligt nog är grenen 3000m hinder för kvinnor! Vid VM 2005 kom Korene Hinds 4:a och Mardrea Hyman 8:a!
9. Inte lika förkrossande överlägsen som Bolt på manliga 200m men ändå helt suverän var i OS senast hans kvinnliga kollega Veronica Campbell-Brown. Hennes 21.74 var också den bästa tiden i världen på över femton år (om man räknar bort dopingfällda Marion Jones). Men ändå var det bara just precis att VCB lyckades tränga sig in på Jamaicas topp-3 genom tiderna. Hur såg den listan ut dessförinnan?
SVAR:
21.64 Merlene Ottey 1991
21.72 Grace Jackson 1988 (som OS-tvåa bakom Flo-Jo)
21.75 Juliet Cuthbert 1992 (semi på OS, där hon sedan tog silver)
10. Den oftast övermäkiga konkurrensen från USA har gjort att det inte blivit så speciellt många världsrekord för Jamaica. Den Bolt-anförda trippeln 100m, 200m och 4x100m nu senast på OS är ett minst sagt lysande undantag.
Men några tidigare världsrekord har det förstås blivit, t o m har det hänt på svensk mark. När då? Gren, resultat, namn? (Begränsning: Räkna bara grenar där det fortfarande registreras officiella världsrekord!)
SVAR:
Det jamaicanska världsrekord som satts i Sverige var George Rhodens 45.8 på 400m på Tunavallen i Eskilstuna 1950.
Övriga individuella världsrekordsättare före de senaste årens Powell och Bolt är faktiskt bara Don Quarrie (100m, 200m), Herb McKenley (400m), Marilyn Neufville (400m) samt Merlene Ottey (60m och 200m inomhus).
Undertema 2: Övriga Karibien
11. Även om Jamaicas framgångar i förhållande till befolkningsunderlaget är exceptionella finns det faktiskt ett annat karibiskt land som på senare år haft en ännu högre "verkningsgrad":
Mycket mindre befolkning men ändå en bra bit över tio olika aktiva som tagit medalj på OS, VM och/eller IVM under de senaste 15 åren. Vilket är landet och hur ser listan över deras medaljörer från mitten av 90-talet och framåt ut?
SVAR:
Bahama med ca 300.000 innevånare har sedan 1995 haft följande 13 individuella medaljörer i globala seniormästerskap:
Pauline Davis (200m, 400m, 200m i)
Troy Kemp (höjd)
Chandra Sturrup (100m, 60m i)
Sevatheda Fynes (100m)
Avard Moncur (400m)
Debbie Ferguson (200m)
Christine Amertil (400m)
Leevan Sands (tresteg)
Dominic Demeritte (200m i)
Tonique Williams Darling (400m, 400m i)
Chris Brown (400m i)
Donald Thomas (höjd)
Derrick Atkins (100m)
Till den listan kan sedan fogas ytterligare ett 10-tal aktiva som medverkat i stafettlag som tagit medalj.
Just de upprepade framgångarna i stafett (4x100m för kvinnor och 4x400m för män) på OS och VM under de senaste dryga decenniet är på sätt och vis allra märkligast eftersom stafett ju kräver ha minst fyra bra samtidigt i samma gren - och här alltså på ett befolkningsunderlag motsvarande Malmös!
Också värt att notera: Medan Jamaica alltså har en ca 60-årig tradition av världsklass som bakgrund till den nuvarande haussen är Bahamas en verklig komet på senare år.
Man hade någon hygglig sprinter på 60-talet (Tom Robinson) och just före den nu rådande guldålderns start i mitten på 1990-talet var trestegshopparen Frank Rutherford en hygglig stabil 17m-man som tog ett par mästerskapsbrons.
Omvänt kan se hur Trinidad som var starka på toppbredd redan på 1960-talet sedan bara mest haft enstaka fixstjärnor (Hasely Crawford och Ato Boldon). Just nu känns det som en breddning är på gång igen, men man får jobba hårt redan om man skall komma ikapp det befolkningsmässigt bara tredjedelen så stora Bahamas.
12. Vilket är förresten det befolkningsmässigt allra minsta landet i Karibien som har tagit guld i ett globalt mästerskap?
SVAR:
S:t Kitts and Nevis har enl uppgift ca 40.000 innevånare. En av dessa Kim Collins som vann 100m vid VM 2003.
13. Det största landet i Karibien är Cuba med sina ca 12 miljoner innevånare. Det i kombination med en statlig satsning på idrotten inspirerad av det gamla Östeuropas modell har också gjort Cuba till regionens ledande nation om man ser till bredden på repertoaren. Det har ju inte alls varit samma snäva satsning på sprint som i övrigt i Karibien.
Vilka individuella grenar har förresten varit Cubas historiskt framgångsrikaste för män resp kvinnor? Använd antalet aktiva som tagit medalj (i OS, VM och/eller IVM) som mått på "framgång".
SVAR:
Män:
Tresteg med sju olika medaljörer (skulle inofficiella IVM 1985 räknas med skulle det bli två till!):
Jorge Reyna (IVM 89)
Juan M Lopez (IVM 89)
Yoelbi Quesada (bl a VM 97)
Aliecer Urrutia (bl a VM 97)
Yoel Garcia (OS 00)
Yoandri Betanzos (bl a VM 03)
David Giralt (IVM 08)
Stort hopp till en del andraplats på tre medaljörer: 110m häck och längd.
Kvinnor:
Spjut i topp, dock med bara tre medaljörer:
Maria C Colon (OS 80)
Sonia Bicet (VM 01)
Osleidys Menendez (bl a OS 04)
Två medaljörer vardera för 800m, tresteg, höjd och slägga.
14. Den mest befolkade ön är Hispaniola som dock är uppdelad i två separata nationer, Haiti och Dominikanska republiken med vardera ca tio miljoner innevånare.
Redan på 1920-talet hade Haiti en världsstjärna i längdhopparen Silvio Cator som tog OS-silver 1928 och som satte världsrekord med 7.93 senare samma år. Det förekom t o m uppgifter om att Cator skulle ha hoppat över åtta meter i någon mindre tävling, men detta kunde aldrig bekräftas.
Haiti är - efter en historia av korrupta diktatorer - numera ett av världens allra fattigaste länder och det innebär att idrotten ligger på ytterst låg nivå. Faktum är att Cators 7.93 fortfarande efter 80 år gäller som nationsrekord. Men det finns ändå två moderna 8m-hoppare som är födda på Haiti, men som tidigt emigrerade med sina familjer till ett annat land.
I det landet nådde de friidrottseliten och de har tävlat ända upp OS-nivå. Fast även om de alltså hoppat över 8.00 i längd hade båda sina största framgångar i andra grenar. Vilka är dessa två ex-haitier och vilket land representerade de under sina internationella friidrottskarriärer?
SVAR:
Bruny Surin (f 1966), VM-tvåa på 100m 1995 (plus två IVM-guld på 60m), började som längdhoppare (deltog på OS 1988) och nådde som längst 8.03/8.19w.
Edrick Floreal (f 1967), ingen internationell mästerskapsframgång men ändå mer av trestegshoppare (pers 17.29) än längdhoppare (pers 8.20/8.39w).
15. Det finns också en omvänd historia: En friidrottare med haitiska föräldrar som växte upp i ett annat land och som tog medalj på junior-VM för det - men som sedan bytte till haitiskt medborgarskap och tog medalj på senior-VM. Vem?
SVAR:
Dudley Dorival tävlade som junior för USA och tog då silver på JVM 1994. Fyra år senare bytte han - kanske för att få komma med till fler VM/OS - till Haiti och har för "fäderneslandet" gjort tre OS, fem VM och tre inne-VM. Oftast har det tagit stopp i semin men 2001 i Edmonton blev det i alla fall ett VM-brons.
16. De allra flesta öarna i Karibien var länge kolonier för olika europeiska länder men fick med tiden sin självständighet. Öarna Guadeloupe och Martinique däremot blev inte självständiga utan fick i stället status som "departement" i moderlandet Frankrike.
Dvs formellt räknas de ungefär som "landskap" trots att de ligger i en helt annan världsdel än nationen i övrigt. Trots att de tillsammans inte har ens en miljon innevånare har de försett Frankrike med stora delar av deras sprintelit i många år.
En gång har Frankrike faktiskt vunnit EM-guld i stafett med ett lag där alla fyra var födda på Guadeloupe! Vilket EM och vilken stafett?
SVAR:
Frankrike har plockat hem några stafettguld i "modern tid" och nog alltid med ett eller flera karibiska inslag. Men bara en gång med en ren Guadeloupe-kvartett. Det var vid EM 1994 på kvinnliga 4x400m:
Marie-José Pérec, Francine Landre, Evelyn Elien och Viviane Dorsile var alltså samtliga födda på Guadeloupe!
Just Pérec har f ö nyligen gjort ett utspel om att Frankrike borde satsa mycket mer på att utveckla friidrotten på sina karibiska öar. Bl a hänvisade hon till att Carolina Klüft häromåret var på träningsläger där - samtidigt som de bästa "inhemska" aktiva flyttat till europeiska Frankrike för att träna där i stället.
17. En av de allra största i den cubanska friidrottshistorien är Alberto Juantorena som 1976 tog hem den exceptionella olympiska dubbeln 400m och 800m. Segertiden på 800m - 1:43.50 - var dessutom nytt världsrekord.
Juantorena var då en 25-årig "snabbomskolad" 400m-specialist och Cuba har senare prövat samma recept. Dvs att ta hyggliga 400m-löpare och i "vuxen ålder" sätta dem på 800m-träning.
Och även om det inte har gett något mer OS-guld så har det i alla fall resulterat i att Juantorena halkat ned en bit i den cubanska genom-tiderna-statistiken på 800m. Vilka är det som passerat honom?
SVAR:
Alberto Juantorena vann OS 1976 på 1:43.50 och förbättrade sitt pers (och världsrekord) till 1:43.44 året efter. Det gör honom numera till trea bland cubaner bakom
Norberto Téllez 1:42.85 som OS-fyra 1996
Yeimer López 1:43.07 i somras (blev sedan 6:a på OS)
Téllez bytte prioritet från 400m till 800m som 24-åring 1996 och gjorde alltså under 1:43 direkt första året. López skiftade som 25-åring 2007 då han vann Panamerikanska spelen på 1:44.58 - och i somras gick det således ytterligare 1½ sekund snabbare.