Julfrågesporten 2018
Det skall absolut inte att ses som en tradition men precis som förra året blir vad som kan betecknas som "Årets gren" temat för Julfrågesporten. Då var diskus det naturliga valet och på samma sätt känns det nu med stavhoppet. Och det faktiskt inte alls bara för att Mondo Duplantis gick in som statistiktvåa i världen utomhus med nya svenska rekordet 6.05.
Nej, det fanns mycket mer som gjorde 2018 till ett stavår utöver det vanliga. Inte minst att det blev snudd på en "grand slam" vad gäller svenska rekord. För vi fick ju nya toppnoteringar i sex av de åtta officiella svenska rekordkategorierna, alltså manliga seniorer och juniorer både ute och inne samt kvinnliga seniorer och juniorer ute!
Så visst är stavhopp väl kvalificerat för att bli tema för friidrott.se:s Julfrågesport anno 2018! Som vanligt kommer frågorna att gälla stavhopp i stort, det blir alltså djupdykningar i grenhistorien både nationellt och internationellt.
OBS: Om inget annat anges gäller frågorna endast seniormästerskap. Och definitionen av "friidrott" är den svenska, dvs utan att räkna in gång. Och när det gäller rekord räknas endast sådana som blivit officiellt godkända av ansvarigt förbund.
1. Stavhoppet har haft ett antal historiska epoker som definierats av stavmaterialet. Det började med trästavar, fortsatte med bambu som avlöstes av metall (stål/aluminium) innan glafibern tog över och revolutionerade grenen totalt. Vissa bedömare trodde senare att kolfibern skulle bli ytterligare en ny epok, men även om kolfibern förekommer har den inte på något sätt "tagit över" från glasfibern.
Alla epokövergångar sker förstås inte från en dag till en annan utan det har alltid funnits en viss överlappning. Vilket var det sista världsrekordet med bambu, det sista med metall och det första med glasfiber? Resultat, namn och årtal!
SVAR:
Sista med bambu: 4.77 Cornelius Warmerdam USA 1942
Sista med metall: 4.80 Don Bragg USA 1960
Första med glasfiber: 4.83 George Davies USA 1961
Det kan tyckas märkligt att övergången från bambu till metall hade så liten effekt, 3 cm på 18 år. En bit av förklaringen är att Warmerdam var exceptionellt bra (med sina 4.77 var han när det gjordes 23 cm bättre än tvåan genom tiderna!).
Men huvudförklaringen var att metallstavarna på sätt och vis faktiskt var "sämre" än bambustavarna. Dessa hade ju en viss elasticitet medan metallstavarna var stela och oböjliga. Faktum är att glasfiberstavarna nästan kan ses som "konstgjorda bambustavar": Ett rör gjort av elastiska längsgående fibrer.
2. Vilket var det första svenska rekordet med glasfiberstav? Resultat, namn och årtal?
SVAR:
Först var Upsala IF:s Svante Rinaldo som den 4 juli 1962 med 4.49 förbättrade Ragge Lundbergs sex år gamla rekord med 3 cm. Svante fortsatte förbättrandet redan senare samma månad med först 4.51 och sedan 4.55.
3. När togs den första OS-medaljen i stavhopp med glasfiber, av vem och vilken valör hade hans medalj?
SVAR:
Vid OS 1956 använde bronsmedaljören Georgios Roubanis GRE en glasfiberstav men ingen reagerade eller brydde sig speciellt. Han blev trea på 4.50 slagen av amerikanerna Bob Richards (4.56) och Bob Gutowski (4.53).
Så världens bästa hoppare fortsatte med metallstavarna och Gutowski blev den som året efter slog Warmerdams världsrekord genom att klara 4.78. Gutowski testade också glasfibern en del men fann den inte bättre.
Och nästa OS (1960) var det metallstavarna som regerade med Don Bragg i topp på 4.70.
Men redan året efter kom alltså det första glasfiberrekordet och sedan rusade utvecklingen iväg under de följande åren. Vad var det som fick allt att plötsligt lossna då? Det enkla svaret: De moderna materialen skumgummi/skumplast!
Vanligt folk bytte snabbt ut sina gamla stenhårda tagelmadrasser i sängarna mot det behagligt mjuka nya syntetmaterialet. Och självklart tog det inte speciellt lång tid innan idrotten såg värdet av att ersätta blandningen av sand och sågspån i groparna där stav- och höjdhopparna landade.
Det var alltså de moderna bäddarna som utlöste revolutionen för plötsligt kunde hopparna lägga fullt fokus på att försöka komma så högt som möjligt utan att behöva tänka lika mycket på hur man sedan skulle landa. Förut gällde det ju att hoppa så att man var säker på att komma ned på fötterna (och med litet svikt i knäna) för att alls kunna göra fler hopp.
Nu kunde hopparna äntligen börja utnyttja glasfiberstavarnas böjlighet. I början var det halvtrögt eftersom hopparna var skolade i den gamla stilen och hade svårt att lära om. Men de yngre hopparna var snabba att utforska möjligheterna och efter bara några år hade stavhoppet helt bytt skepnad.
Visst fanns det på den tiden nostalgiker som tyckte att grenen "förstörts" och ville förbjuda glasfiberstavarna. Fast egentligen borde det alltså ha varit landningsbäddarna man skulle ha förbjudit.
(Bäddarna hade f ö revolutionär effekt även i höjd där de öppnade upp för utvecklingen av floptekniken. För nu kunde man låta sig landa på ryggen vilket hade varit otänkbart när det var sand och sågspån.)
PS. Roubanis 1956 var faktiskt inte först med att använda glasfiberstav på OS. Pionjären var i stället Bob Mathias som använde glasfiberstav på vägen till tiokampsguldet i Helsingfors 1952.
4. Sergej Bubka fick stor uppmärksamhet för att han förbättrade världsrekordet så extremt många gånger genom att öka bara någon centimeter i taget. Men ett egentligen intressantare mått på storheten hos en hoppare än antalet rekord är "lyftet" man svarat för, dvs med totalt hur mycket man förbättrat rekordet.
Hur mycket var Bubkas världsrekordlyft (utomhus) mätt i skillnaden mellan hans sista rekord och gällande rekordet när han satte sitt första rekord?
Finns det förresten någon i stavhistorien som matchar eller rentav överträffar Bubkas världsrekordlyft?
Anm: Det har i det här sammanhanget ingen betydelse för "lyftet" om andra hoppare varit inne och "lånat" rekordet tillfälligt mellan en persons första och sista notering!
SVAR:
Bubka satte sitt första världsrekord 1984 då han med 2 cm förbättrade Thierry Vignerons knappt ett år gamla 5.83. Första 6m-hoppet gjorde Bubka året efter (1985) och sista rekordet utomhus var 6.14 och kom 1994. Så totala "lyftet" var imponerande 31 cm.
Men det är faktiskt ändå bara det tredje bästa lyftet eftersom USA:s John Pennel 1963-1969 hade +36 cm (5.08-5.44) och Bob Seagren 1966-1972 +35 cm (5.28-5.63).
Ja, Pennel har ett "inofficiellt" lyft på enorma 50 cm (4.94-5.44) för han hade 1963 tävlingar på 4.95 och 4.98 som av okänd anledning aldrig blev registrerade som godkända världsrekord.
Överhuvudtaget hade han sommaren 1963 som 23-åring inte mindre än fem rekordförbättringar som aldrig blev officiella världsrekord fast fyra av dem godkändes som nationsrekord i USA!!
Pennels förmåga att hänga med i 1960-talets blixtsnabba standardhöjning genom att stadigt förbättra sin egen nivå med totalt ca halvmetern är oerhört imponerande. Så nog var John Pennel mer än bara ett namn i mängden av rekordhoppare!
5. Vem är förresten vår svenska nr ett när det gäller lyft av det svenska rekordet (utomhus)? Namn, rekord före, slutligt rekord och total rekordförbättring.
SVAR:
Kjell Isaksson vars lyft var hela 52 cm, från 5.03-5.55 på fem år (1968-1972), vilket ställer honom i total särklass.
Bertil Uggla hade 29 cm (3.53-3.82) 1908-1910, Ragge Lundberg hade 26 cm (4.20-4.46) 1947-1956 och Tapio Mertanen 25 cm (4.55-4.80) 1963-1965. Mondo har hittills 18 cm (5.87-6.05) på de två senaste åren men behöver alltså omöjliga 6.40 för att passera Kjell.
6. Ovanstående frågeställningar gäller manliga rekord eftersom kvinnligt stavhopp ju är en mycket mycket modernare företeelse. Fast idag är grenen så självklar att det faktiskt är svårt att begripa varför det dröjde fram till 1990-talet innan den kom in på programmet.
Det finns anledning att lyfta fram de kvinnliga pionjärerna. Vilka var de första guldmedaljörerna i OS, VM och EM utomhus resp VM och EM inomhus (namn, år, resultat)? Och vilka var de första innehavarna av de officiella världsrekorden utomhus resp inomhus (namn, resultat, år).
SVAR:
Mästarna
OS: Stacy Dragila 2000 4.60.
VM: Stacy Dragila 1999 4.60
EM: Anzjela Balachonova 1998 4.31
IVM: Stacy Dragila 1997 4.40
IEM: Vala Flosadottir 1996 4.16
Stacy Dragila var verkligen "på rätt plats vid rätt tidpunkt" och plockade alltså hem samtliga de tre första globala gulden.
Intressant kanske också vilka som vann de första ungdoms- och juniortitlarna då i slutet på 1990-talet:
JVM: Monika Götz 1998 4.20
UVM: Jelena Isinbajeva 1999 4.10
JEM19: Annika Becker 1997 4.00
JEM22: Eszter Szemerédi 1997 4.10
Noterbart: Bara en av dem lyckades också verkligen som senior - men blev ju i stället då grenens "G.O.A.T" ("Greatest of all time")!
Rekordpionjärerna
Här valde Internationella Friidrottsförbundet att börja rekordlistorna 1995 med de bästa rekordmässiga resultaten per den 31 december 1994.
Ute: 4.05 Sun Caiyun 1992
Sun själv hade hoppat högre flera gånger - som högst 4.12 - både 1993 och 1994 men dessa resultat var inte "rekordmässiga" av olika skäl.
Inne: 4.08 Nicole Rieger 1994
I samma tävling klarade även Sun 4.08, men kinesiskan lämnade ett positivt dopingprov på tävlingen (fick tre månaders avstängning) så det resultat blev inte registrerat som rekord.
Dock var det Sun som det första året (1995) sedan höjde rekordet i fem etapper upp till 4.15. Och Rieger - nu gift Humbert - kom tillbaka som innerekordsättare 1999 när hon klarade 4.56 i Globen!
7. Jelena Isinbajeva är den kvinnliga motsvarigheten till Sergej Bubka som det moderna stavhoppets stora banbrytare: Otaliga världsrekord och först över den stora drömgränsen. Så det finns anledning att ställa samma frågor som för Bubka:
Med totalt hur mycket förbättrade Isinbajeva världsrekordet utomhus och finns det någon annan tidigare i den korta historien som matchat eller överträffat det lyftet?
SVAR:
Isinbajevas lyft var 25 cm (4.81-5.06) under perioden 2003-2009. Men lika litet som Bubka på manliga sidan toppar hon lyftlistan. Det gör i stället australiensiska Emma George som 1995-1999 tog rekordet från 4.22 till 4.60, dvs lyfte det hela 38 cm.
8. Och hur ser det ut i Sverige, dvs vem har lyft det kvinnliga svenska utomhusrekordet totalt sett mest i mätt i centimeter?
SVAR:
Kirsten Belin tog på mindre än 15 månader 2001-2002 rekordet från 4.00 till 4.51, dvs ett lyft på mäktiga 51 cm!
9. Kombinationen Sverige och världsrekord i stav är inte speciellt vanlig. Vilka svenska hoppare har fått officiella världsrekord registrerade av IAAF i någon av de nu fyra kategorierna (senior och junior, ute/total och inne). Ange resultat, namn, plats och datum.
SVAR:
Män ute
5.51 Kjell Isaksson Austin 8.4.1972
5.54 Kjell Isaksson Westwood 15.4.1972
5.55 Kjell Isaksson Helsingborg 12.6.1972
P19 ute/total
5.90 Armand Duplantis Austin 1.4.2017
5.92 Armand Duplantis Austin 31.3.2018
5.95 Armand Duplantis Berlin 12.8.2018
6.00 Armand Duplantis Berlin 12.8.2018
6.05 Armand Duplantis Berlin 12.8.2018
P19 inne
5.72 Armand Duplantis Baton Rouge 4.2.2017
5.75 Armand Duplantis New York 11.2.2017
5.81 Armand Duplantis Clermont-Ferrand 25.2.2018
5.88 Armand Duplantis Clermont-Ferrand 25.2.2018
F19 ute/total
4.52i Angelica Bengtsson Sätra 20.2.2011
4.53i Angelica bengtsson Stockholm 22.2.2011
4.58i Angelica Bengtsson Stockholm 22.2.2011
4.63i Angelica Bengtsson Stockholm 22.2.2011
F19 inne
4.63 Angelica Bengtsson Stockholm 22.2.2011 (retroaktivt godkänt som första officiella innerekordet för F19).
Dessutom satte Kjell Isaksson fyra "världsbästan" för män inne 1970-1972 långt innan det registrerades officiella världsrekord i den kategorin.
10. Har det blivit några världsrekord av utländska hoppare på svensk mark? I så fall vilka (resultat, namn, plats, datum)? Även här gäller frågan alla fyra rekordkategorierna.
SVAR:
Män ute
6.10 Sergej Bubka URS Malmö 5.8.1991
Kvinnor inne
4.44 Vala Flosadottir ISL Eskilstuna 14.2.1998
4.56 Nicole Humbert GER Stockholm 25.2.1999
4.72 Svetlana Feofanova RUS Stockholm 6.2.2002
5.01 Jelena Isinbajeva RUS Stockholm 23.2.2012
Dessutom satte Thierry Vigneron FRA - vid IEM 1984 i Scandinavium - "världsbästa" för män inne (5.85) några år innan det registrerades officiella världsrekord i den kategorin.
11. Med sina 6.05 i Berlin kom Mondo att under 2018 förbättra det svenska rekordet utomhus med totalt 15 cm. Men har det funnits mer revolutionära år mätt i höjning av svenska rekordet? Vilket är i så fall rekordåret i det avseendet, hur mycket förbättrades rekordet då och av vem/vilka?
Hur ser det ut på den kvinnliga sidan? Vilket år (förstås med undantag för det allra första året som rekordgren) lyftes det svenska rekordet utomhus allra mest? Med hur mycket och av vem/vilka?
SVAR:
Män
1902: Från 2.95 till 3.40, dvs 45 cm, genom Helmar Gille och Bruno Söderström.
Detta var alltså i de officiella rekordens absoluta barndom. I mer modern tid toppar:
1968: Från 5.01 till 5.25, dvs 24 cm, genom John-Eric Blomqvist och Kjell Isaksson.
Anm: De allra flesta har tydligen fått den felaktiga uppfattningen att de svenska rekorden ännu inte var officiella 1902 (kanske därför att det inte fanns officiella världsrekord förrän tio år senare). Därför har även 1968 bedömts som rätt svar.
Kvinnor
2001: Från 3.92 till 4.22, dvs 30 cm, genom Kirsten Belin och Hanna-Mia Persson.
Och faktum är att 2002 var i det närmaste lika bra: Från 4.22 till 4.51 återigen med Kirsten och Hanna-Mia involverade.
Så det blev +59 cm på bara två år innan det lugnade ned sig och de senaste 16 åren tillsammans har gett +22 cm!
12. Samma frågor för världen, dvs vilka år förbättrades världsrekorden utomhus som allra mest och av vilka hoppare?
SVAR:
Män
1963: Från 4.94 till 5.20, dvs 26 cm, genom Brian Sternberg och John Pennel.
Det var året på det lossnade på allvar för glasfiberstaven. Bästa åren i övrigt är 1972 med 14 cm (5.49 till 5.63 genom Kjell Isaksson och Bob Seagren), 1942 med 12 cm (Cornelius Warmerdam från 4.60 till 4.72) och 1984 med 11 cm (Sergej Bubka och Thierry Vigneron från 5.83 till 5.94.
Kvinnor
1995: Från 4.05 till 4.28 genom Sun Caiyun, Zhong Guiqing, Daniela Bartova, Andrea Müller och Emma George.
Man bör dock notera att det första officiella rekordet noterades per den 31 december 1994, så 1995 var allra första året med världsrekord. Bästa året därefter var 2001 då Stacy Dragila höjde från 4.63 till 4.81, dvs 18 cm.
13. Stavhoppet ställer stora krav på mångsidighet hos utövaren - snabbhet, styrka, koordination osv - så kopplingen till tiokamp har alltid känts närliggande. Men vilka har under karriären lyckats ta SM-guld i både stav och tiokamp? Namn och resp guldår?
SVAR:
Den ende som (hittills) lyckats med detta är Örgrytes Tore Carbe som vann stav 1961 och tiokamp tre år senare (1964).
Kuriosadetalj: Tore var grenledare vid IEM 1984 då Thierry Vigneron noterades för inofficiella inomhusrekordet 5.85 (se fråga 10.)!
14. Den enskilda gren som tycks ligga närmast till för stavhoppare är längdhoppet. Faktiskt har t o m en från vår aktuella topp-10 genom tiderna i stav Finnkampat som längdhoppare. Vem då och vilket år hände det?
SVAR:
Efter att 1987 ha kommit 3:a på SM på 7.62 blev Peter Widén uttagen till Finnkampen samma år, där han slutade 5:a. Däremot var han inte med i stav det året.
Året efter (1988) vann Peter faktiskt längden på SM, men det året hoppade han ändå bara stav i Finnkampen.
15. Vilka är våra tre bästa män resp kvinnor i stav och längd kombinerat om man räknar på summan av de personliga rekorden (både ute och inne får räknas). Ange namn och pers i resp gren.
SVAR:
Män
Peter Widén 13.37 (5.75 '91 + 7.62 '87)
Armand Duplantis 13.17 (6.05 '18 + 7.12 '17, även 7.15 '17 i omätt vind)
Oscar Janson 12.98 (5.87 '03 + 7.11 '02)
Därefter: Alhaji Jeng 12.88, Fredrik Samuelsson 12.81, Andreas Carlsson 12.73, Björn Barrefors 12.67.
Kvinnor
Michaela Meijer 10.44 (4.71 '17 + 5.73i '11)
Angelica Bengtsson 10.39 (4.73 '18 + 5.66 '16)
Malin Dahlström 10.35 (4.55& '15 + 5.80 '10)
Därefter: Carolina Klüft 10.13, Lisa Gunnarsson 10.10, Nadja Casadei 9.98, Alissa Söderberg 9.95.
På den manliga sidan figurerar också några mångkampare medan den kvinnliga listan domineras av stavhoppsspecialister. Vilket förstås är logiskt med tanke på att stav inte ingår i den kvinnliga mångkampen.
16. Den 29 juni 2003 i finska Somero satte Oscar Janson det svenska rekord som skulle komma att stå sig ända fram till våren 2017 när Mondo hoppade 5.90 vid Texas Relays.
Men Oscar har inte försvunnit från stavhoppsscenen utan klarade så sent som nu i februari på inne-SM 5.02. Vilket år klarade han dröm-5 första gången och hur många 5m-år (= år då han klarat 5.00 eller mer på tävling ute och/eller inne) har det totalt blivit - hittills - för Oscar?
SVAR:
Oscar klarade 5.00 första gången som 19-åring i en "torgtävling" på uppbyggd bana i Lübeck den 10 september 1994. Fr o m 1995 har sedan hans årsbästan varit:
5.13 - 5.26 - 5.33 - 5.35 - 5.50 - 5.55 - 5.62 - 5.64 - 5.87 - 5.65/5.70i - X - 5.55 - 5.50 - 5.45 - 5.60 - 5.51/5.55i - 5.30i - X - X - 5.40 - 4.86/5.20i - 5.25 - 5.31 - 4.96/5.02i
Dvs det har blivit 5.00+ alla år sedan dess med undantag för skadeåren 2005, 2012 och 2013. Så av de 25 senaste åren har han lyckats 22! Fast minst lika imponerande är 16 år på 5.30+ och kanske framförallt 10 år på 5.50+!
Anm: Eftersom vissa tycks ha uppfattat "torgtävlingen" 1994 som ogiltig som tävling (vilket den inte var) har man fått rätt för både 21 och 22 år. Med en "guldstjärna" för 22 år!
Värt att notera är också att Oscar persade varje år från debuten 1988 till persåret 2003, dvs 16 år i rad!
17. Manliga stavhoppet var länge i huvudsak en USA-angelägenhet i betydelsen att man drev rekordutvecklingen i stort sett helt ostört och att man plockade hem merparten av mästerskapsmedaljerna fram till 1980-talet.
Hur många (och vilka) OS-guld missade man egentligen före Moskva 1980 som man ju av politiska skäl valde att inte delta i?
Förresten: Vem var den senaste USA-hopparen att hålla världsrekordet? Namn, resultat, år det gjordes och år det slogs.
SVAR:
USA:s svit av OS-guld sprack först 1972 då DDR:s Wolfgang Nordwig tog guldet på 5.50 före dåvarande världsrekordhållaren (5.63) Bob Seagren och Jan Johnson.
Sedan missade man också 1976 då färske världsrekordsättaren (5.70) Dave Roberts fick ge sig för både Polens Tadeusz Slusarski och Finlands Antti Kalliomäki, alla tre stannade på 5.50.
Slusarski och Kalliomäki var felfria så långt medan Roberts hade en rivning med sig från 5.35.
Alltså låg Roberts efter i det läget men ändå valde amerikanen att stå över nästa höjd (5.55) - och när han så skulle hoppa igen på 5.60 hade det börjat regna!
Det kom sedan att dröja fram till 2000-talet innan USA fick någon OS-vinnare igen. Nick Hysong triumferade i Sydney 2000 och Tim Mack i Athen 2004.
Vad gäller den senaste världsrekordhållaren från USA är det just den olycksalige Dave Roberts med sina 5.70 från OS-uttagningarna 1976. Han förlorade rekordet fyra år senare till Polens Wladyslaw Kozakiewicz, när denne klarade 5.72 i maj 1980.
Däremellan hade landsmannen Mike Tully 1978 hoppat 5.71 på en universitetstävling. Schabbel med kontrollmätningen gjorde dock att det resultatet aldrig kunde godkännas som officiellt världsrekord.
18. Redan på 1970-talet började USA:s traditionella dominans att mattas och på 1980-talet kom t o m positionen som "marknadsledare" att övertas av Sovjetunionen som tycktes ha hittat ett system som producerade 5.80+ hoppare på löpande band.
Men när sedan Sovjetunionen upplöstes i början på 1990-talet stannade nyproduktionen och hopparna och tränarna spriddes inte bara över de olika delrepublikerna utan också över helt andra länder som Tyskland, Australien, Spanien och Israel.
Hur exceptionell den sovjetiska "produktionen" faktiskt var illustreras av att man stod för fyra av de fem första 6m-hopparna i världen!
Men vem var egentligen den allra första sovjethopparen som satte ett världsrekord? Namn, resultat och år?
SVAR:
Vladimir Poljakov hoppade 5.81 i en landskamp mot DDR den 26 bjuni 1981. rekordet stod sig sedan i två år innan fransmannen Pierre Quinon förbättrade det med 1 cm.
Poljakov tillhörde den första kullen av sovjetiska topphoppare födda 1959-1960 som snabbt blev "bortknuffade" från rampljuset av några år yngre Sergej Bubka och Rodion Gataullin. Poljakov hann dock med att ta ett ett IEM-guld (1983) och ett EM-silver (1982).
19. Stavhopp heter ju "Pole Vault" på engelska och det är faktiskt inte helt fel att se en viss dubbeltydighet. För faktum är att stavhoppet nog varit polsk friidrotts mest medaljgivande gren i internationella mästerskap under de senaste decennierna.
Hur många polska stavmedaljer - både manliga och kvinnliga - har det egentligen blivit i internationella seniormästerskap (OS, VM och EM ute samt VM och EM inne)? År, tävling, valör och namn?
SVAR:
OS
1976: Guld Tadeusz Slusarski
1980: Guld Wladyslaw Kozakiewicz, silver (delat) T Slusarski
2004: Brons Anna Rogowska
VM
2001: Brons Monika Pyrek
2005: Silver M Pyrek
2009: Guld A Rogowska, silver (delat) Monika Pyrek
2011: Guld Pawel Wojciechowski
2015: Brons (delat) P Wojciechowski & Piotr Lisek
2017: Silver P Lisek
EM
1974: Silver W Kozakiewicz
2006: Silver M Pyrek
2010: Brons Przemyslaw Czerwinski
2014: Silver P Wojciechowski
2016: Guld Robert Sobera
IVM
2003: Brons M Pyrek
2006: Silver A Rogowska
2008: Brons (delat) M Pyrek
2010: Brons A Rogowska
2016: Brons P Lisek
2018: Brons P Lisek
IEM
1974: Guld T Slusarski
1975: Silver Wojciech Buciarski, brons W Kozakiewicz
1977: Guld W Kozakiewicz, brons Mariusz Klimczyk
1978: Guld T Slusarski
1979: Guld W Kozakiewicz
1982: Brons W Kozakiewicz
1986: Silver Marian Kolasa
1987: Brons M Kolasa
1989: Brons Miroslaw Chmara
2002: Brons M Pyrek
2005: Silver A Rogowska, brons M Pyrek
2007: Brons A Rogowska
2011: Guld A Rogowska
2013: Silver A Rogowska
2015: Brons P Lisek
2017: Guld P Lisek, brons P Wojciechowski
Ett minst sagt imponerande facit som ger anledning till några reflektioner:
* Totalt alltså 43 medaljer, varav 11 guld, 12 silver och 20 brons.
* Fördelningen över tiden är litet märklig: Faktiskt ingen enda före 1974, sedan 9 på 70-talet, 6 på 80-talet, 0 på 90-talet, 13 på 00-talet och (hittills) 15 på 10-talet.
* 43 medaljer på de senaste 45 åren innebär nästan en medalj om året!
* Totalt har medaljerna tagits av 10 olika män men bara 2 kvinnor. Fast de senare - Pyrek och Rogowska - har alltså bidragit med 8 medaljer vardera. Flitigast bland männen Kozakiewicz och Lisek med sex medaljer vardera.
* 18 medaljer har tagits i globala mästerskap och alltså 25 i europamästerskap.
* 17 medaljer är från utomhusmästerskap medan 26 erövrats inomhus.
20. Världen i stort tänker alla resultat i meter och centimeter men i USA lever man fortfarande kvar i fot och tum. Bl a fick Mondo tidigt stor uppmärksamhet för att han "hoppade sin ålder", dvs klarade minst lika många fot som han var år fyllda. Nu senast i somras när han var 18 år blev det ju 19-10.25 (det som vi kallar 6.05)!
Att hoppas sin ålder blev i praktiken inte möjligt förrän glasfiberstavarna kom och uppmärksammades första gången 1964 när en 16-åring klarade 16 fot, dvs 487.68 m. Vad hette den 16-åringen? Hur gick det för honom sedan? Klarade han sin ålder någon mer gång? Vad blev hans slutliga pers?
SVAR:
Han hette Paul Wilson. Han fortsatte att utvecklas och blev en elithoppare. Men han lyckades aldrig mer "hoppa sin ålder", vilket dock inte var så konstigt med tanke på det ju kräver en förbättring på över 30 cm per år.
Något som i sin tur innebar att han t ex redan som 18-åring skulle ha behövt krossa seniorvärldsrekordet med 14 cm! Men faktum är att Paul Wilson ändå blev världsrekordhållare: Vid USA-mästerskapen 1967 - alltså ännu inte fyllda 20 år - klarade han 5.38, 2 cm över det gällande rekordet.
Högre blev det dock aldrig eftersom skador gjorde att karriären kom av sig redan nästa år.
21. Mondo är inte ensam blågul om att ha "hoppat sin ålder". Vem är den äldste svensk i övrigt som lyckats? Det gäller alltså att ha klarat X fot före sin x+1:a födelsedag. Även inomhusresultat räknas. 19 fot motsvarar 5.79, 18 fot 5.49, 17 fot 5.18, 16 fot 4.88, 15 fot 4.57 och 14 fot 4.27.
SVAR:
Ingen mer än Mondo har klarat 5.79 som 19-åring och heller ingen 5.49 som 18-åring. Men Melker Svärd Jacobsson var retfullt nära när han 2012 hoppade 5.48, alltså bara centimetern fattades, vid Finnkampen i Göteborg.
Så vi får gå ned till 5.18 som 17-åring. Där toppar Melker med sina 5.45i från inomhuslandskampen 2011. Men också Patrik Kristiansson uppfyllde kravet före sin 18-årsdag: 5.20 inomhus i Malmö 4 mars 1995 fixade det med 2 cm och tre månader tillgodo. Liksom Andreas Duplantis: 5.23 en knapp månad före 18-årsdagen 2011.
Även Alhaji Jeng bör räknas in i "hoppade sin ålder som 17-åring" (5.30 '99), fast det hände några månader innan han formellt hade fått sitt svenska medborgarskap.
(Eftersom frågan inte entydigt definierade "äldst" har alla svaren ovan räknats som rätt. Guldstjärna om man hittat mer än en av dem.)
Går man ned till 16-åringar som gjort minst 4.88 tillkommer Jesper Fritz, Viktor von Bothmer och Patrik Johansson (senare: Stenlund).
22. När Mondo tog guldet i Berlin uppkom direkt frågan när det hände senast att en svensk stavhoppare segrade i ett internationellt seniormästerskap ute - eller inne för den delen. Har det alls hänt tidigare?
Vad är rent allmänt våra tidigare manliga topplaceringar i OS, VM, EM, IVM resp IEM? År, placering och namn för resp tävling?
SVAR:
Ja, det har hänt tidigare. Vi hade (se nedan) två EM-guld sedan tidigare!
OS: 3:a Bruno Söderström 1908, Ragnar Lundberg 1952
VM: 3:a Patrik Kristiansson 03
EM: 1:a Allan Lindberg 1946, Ragnar Lundberg 1950, Armand Duplantis 2018
IVM: 2:a Alhaji Jeng 2006
IEM: 2:a Kjell Isaksson 1971, Hans Lagerqvist 1972, Martin Eriksson 2000, Patrik Kristiansson 2002.
Anm: Kjell Isaksson 2:a också i IEM-föregångaren "European Indoor Games" 1970.
23. Och hur har det sett ut i seniormästerskapen på den kvinnliga sidan? Alltså vilka är våra resp topplaceringar i kvinnlig stav i de fem stora mästerskapen?
SVAR:
OS: ingen finalist, Angelica Bengtsson 14:e i kvalet 2016
VM: 4:a Angelica Bengtsson 2015
EM: 3:a Angelica Bengtsson 2016
IVM: 11:a Angelica Bengtsson 2018 (2003 då bara topp-8 gick vidare till final kom Kirsten Belin 10:a i kvalet.)
IEM: 3:a Angelica Bengtsson 2015 & 2017.
Anm: Den speciella situationen i IVM har gjort att både Angelica 11:a i final och Kirsten 10:a i kval har räknats som rätt svar.
24. Vissa som i samband med Bragdguldsbeskedet kommenterat Mondos triumf i Berlin har påpekat att det var "bara" EM och inte ett globalt mästerskap, alltså underförstått att konkurrensen inte var riktigt den allra tuffaste.
Det kan därför vara intressant att ta reda på vilka globala mästerskap (OS, VM, IVM) som har haft medaljörer som matchat eller överträffat EM-resultaten nu i Berlin, dvs något (eller flera) av 6.05 för guld, 6.00 för silver resp 5.95 för brons? Ange mästerskap och medajresultat.
SVAR:
6.05 för guld har aldrig överträffats och matchats en endaste gång: VM 2001 då Dmitri Markov hade denna segerhöjd. I övrigt har det varit segerresultat på 6.00-6.03 vid ett OS, tre VM och fyra IVM.
6.00 för silver har aldrig ens matchats. Bästa silverresultaten i de tre mästerskapskategorierna är 5.98 (OS 2016), 5.96 (VM 1997) resp 5.95 (IVM 1999).
5.95 för brons har heller aldrig matchats. Toppnoteringarna här är 5.92 (OS 1996), 5.91 (VM 1997) resp 5.85 (IVM 1999, 2001 och 2018).
På tidigare EM var bästa guldhöjden 6.00 (1994), silverhöjden 5.92 (2012) och bästa bronshöjden 5.85 (1994).
25. En sådan här frågesport blir inte riktigt komplett om man inte också tar upp släkttemat. Internationellt är det just i stav slående hur ofta efternamn man kommer ihåg från den manliga eliten på 1980-talet nu dyker upp igen i resultatlistorna. Det är verkligen inte bara i familjen Duplantis intresset har gått i arv.
Så frågan är nu vilka som är våra bästa svenska 2-generations kombinationer, dvs far/son resp far/dotter räknat på summan av personliga rekorden (ute eller inne)? Ange namn, pers och summa.
Anm: Eftersom det kvinnliga stavhoppet är så sentida har kombinationerna mor/son och mor/dotter inte tagits med ovan. Men den som kan hitta någon OK sådan kombo kommer att få en särskild guldstjärna i bonus!
OBS: För att det inte skall bli alltför lätt när man kan lägga in en 6.05-hoppare i ekvationen så får ev kombinationer med Mondo den här gången gå "utom tävlan".
SVAR:
Far/son
Roger (5.15 '77) och Erik (5.31i '16) Thorstensson = 10.46
Far/dotter
Ulf (4.90 '78) och Charlotte (3.88i 01) Karlsson = 8.78
Utmanare:
Roger (5.15 '77) och Moa (3.39i '08) Thorstensson = 8.54
Mor/dotter
Petra (3.41 '97) och Tilda (3.64 '18) Kapell = 7.05
Anm: Endast kombinationer där både förälder och barn varit svenskar har räknats.
26. Samma frågeställning för svenska 1-generationare, dvs bror/bror, bror/syster resp syster/syster, som inte heter Duplantis i efternamn.
SVAR:
Bror/bror
Niklas (4.90 '87) och Patrik (5.76 '95) Johansson = 10.66
Uppenbart ganska svårfunnen i efterhand genom att Patrik hade bytt efternamn till Stenlund när han satte sitt pers.
Utmanare:
Filip (5.30 '16) och Simon (5.25i '12) Gyllensten = 10.55
Jesper (5.70 '07) och Johan (4.80 '00) Fritz = 10.50
Duplantis:
Armand (6.05 '18) och Andreas (5.42i '13) Duplantis = 11.47
Bror/syster
Erik (5.31i '16) och Moa (3.39i '08) Thorstensson = 8.70
Utmanare:
Per (5.02i '13) och Erika (3.49 '08) Drageryd = 8.51
Dennis (5.03 '14) och Fanny (3.44 '18) Fransson Bergetoft = 8.47
Duplantis:
Armand (6.05 '18) och Johanna (3.58 '18) Duplantis = 9.63
Syster/syster
Angelica (4.73 '18) och Victoria (4.00 '09) Bengtsson = 8.73
Utmanare:
Inga riktigt nära. Enda i övrigt över 8 meter är
Annika (4.13 '17) och Linnea (4.05 '18) Jönsson = 8.18
När det gäller 3-bästa toppar dock Jönssons tack vare Gabriella (4.04i '18) = 12.22. Fast även Bengtsson har en syster Gabriella (3.40 '15) så på 3-bästa är man med 12.13 ändå bara 9 cm bakom.
27. Vid USA-OS-uttagningar 1988 kom Tim Bright på den otacksamma 4:e platsen med 5.69. I sig ingenting som motiverar att någon skulle komma ihåg den prestationen nu 30 år senare. Men det fanns en väldig speciell omständighet som gjorde prestationen i högsta grad minnesvärd. Vilken var omständigheten?
SVAR:
Den speciella omständigheten var att Bright kom till stavfinalen med en tiokamp "i benen". Ja, stavfinalen gick faktiskt samma dag som han tidigare kört dag 2 i tiokampen! En tiokamp där han planerade sig 3:a och därmed kvalade in till OS där.
Dvs staven var som gren 11 i en elvakamp, där första dagen dessutom drabbats av skyfall och andra dagen gick i 35-gradig värme! Ändå var Bright alltså bara en placering från att kvala in också i stav.
Bright blev f ö sjua i tiokampen i OS 1988, där han satte "tiokampsrekord" i stav genom att klara 5.70.
Och fyra år senare som 32-åring vann han OS-uttagningarna i stav på 5.80. På själva OS kvalade han sedan in till finalen där han dock nollade.